S-Kortisol

Medicinsk bakgrund
Kortisol bildas i binjurebarken genom ett flertal enzymatiska steg från kolesterol. Det är kroppens viktigaste stresshormon. Syntesen och sekretionen stimuleras av ACTH (Adrenokortikotropt hormon), som bildas i hypofysen. Koncentrationen av kortisol i plasma följer ACTH:s dygns-variation med höga värden på morgonen och låga vid midnatt. Förhöjda kortisolnivåer i blodet hämmar sekretionen av ACTH och vice versa.
I plasma transporteras kortisol främst bundet till transkortin. Endast den fria fraktionen (ca 10 %) är biologiskt aktiv. Det mesta kortisolet metaboliseras i levern och utsöndras med urinen.
Trauma, brännskador, infektioner, hypoglykemi och andra former av stress medför normalt kraftigt ökad ACTH- och kortisolsekretion och graden av hämmande effekt på ACTH- sekretionen minskar.
Kortisol påverkar kolhydrat- och fettmetabolismen. En ökad utsöndring av kortisol (fritt) i urinen sker vid hyperfunktion i binjurebarken. För att utesluta binjurebarkhyperfunktion görs suppressionstest med Dexametason och vid misstanke på binjurebarkinsufficiens Synacthen-test.

Remiss
Serum: Cambio COSMIC / REMISS KEMI
En remiss för varje provtagningstillfälle, med undantag för Pt-Synacthen-test då en remiss räcker för alla tre tiderna.

Provtagningsanvisningar

Venprov:	Serumrör med gel. Dygnskurva: prov tas kl. 07, 13, 19 och 01. Dexametason-test: Dag 1: prov tas kl. 08, 1 mg Dexametason per os kl. 22. Dag 2: prov tas kl. 08. Pt-Synacthen-test: prov tas före i m injektion av kortikotropin (0,25 mg Synacthen), därefter tas prov efter 30 och 60 minuter. Alternativt tas prov efter 20, 40 och 60 minuter.
Förvaring:	7 dagar vid 2-8°C, eller 3 månader vid -20°C.

Analysprincip
Fast fas. Immunologisk kemiluminiscensmetod av kompetitiv typ.
Provet sätts till en kopp med kula märkt med polyklonal kanin-anti-kortisol.
I lösningen finns också kortisol konjugerat med alkalisk fosfatas. Provets kortisol och reagensets  fosfatas-konjugerade kortisol konkurrerar om bindningsplasterna på kulan. Ju mer kortisol i provet desto mindre fosfataskonjugerad kortisol på kulan.
Efter tvättning tillsätts substratet adamantyldioxetanfosfat. Alkaliskt fosfatas konjugerat med antikropp på kulorna spjälkar av substratets fosfatgrupp. Den återstående delen av substratet är kemiskt instabil och sönderfaller under utsändandet av en ljusblixt som detekteras av en fotomultiplikator.
Mängden ljusblixtar står i relation till den mängd fosfataskonjugerad kortisol från reagenset som fäste på kulan d.v.s. färre ljusblixtar ju mer kortisol det fanns i provet. Antalet ljusblixtar kan med en kalibreringskurva räknas om till koncentration i provet.
Inkubationstid: 30 minuter.

Referensintervall

Serum Dygnskurva:	kl 07:	200 - 800 nmol/L
	kl 13:	100 - 800 nmol/L
	kl 19:	50 - 600 nmol/L
	kl 01:	20 - 400 nmol/L
Synacthen-test:	Kortisolkoncentrationen är basalt normalt >200 nmol/L och efter 30 resp. 60 minuter >550 nmol/L, med en stegring på >200 nmol/L.
Dexametason-test:	S-Kortisol följande morgon skall vara <180 nmol/L.

Svarsrutiner
Analysen ingår ej i akutsortimentet.
Analysen utförs i regel en gång per vecka.

Bedömning

Sänkta värden:	Förekommer vid binjurebarkinsufficiens (primär, Addisons sjukdom och sekundär).
Förhöjda värden:	Förekommer vid Cushings syndrom. Behandling med kortikotropin/tetrakosaktid, hydrokortison och kortison. Graviditet och östrogenbehandling. Olika former av stress. Diabetes mellitus med angiopati.
Förändrad dygnsvariation:	Avsaknad av dygnsvariation är ett tidigt tecken på hyperfunktion i binjurebarken. Utslätad dygnsvariation kan även ses vid leverskada, hjärnskada, diabetes mellitus och stress. Vid skiftarbete är dygnsvariationen ofta störd.
Synacthen-test:	Normalt svar efter korttidstimulering utesluter binjurebark-insufficiens, både primär och sekundär.
Dexametasontest:	Vid den enkla korttidsundersökningen skall S-Kortisol följande morgon vara <180 nmol/L, vilket innebär normal hämning av binjurebarken och gör diagnosen Cushings syndrom osannolik.

Ackrediterad analys: Ja