Caroline Krook

 

Vem är Caroline Krook?
Caroline Krook är biskop i Stockholms stift sedan 1998. Hon prästvigdes 1969 och är även utbildad psykoterapeut. 1990 utnämndes hon som första kvinnan i Sverige till domprost.

Varför valde vi att intervjua Caroline Krook?
Caroline Krook har stor kunskap om människors andliga behov både som präst och som psykoterapeut. Hon har även varit banbrytande som kvinna i ett mansdominerat yrke. Nyligen har hon också vunnit stor respekt genom att hon kategoriskt följt sin plikt som andlig ledare, även om detta har inneburit rättsliga påföljder.

Nyckelord under intervjun:
Basal trygghet, formulera, sökande, religion, kyrkorummet, kroppslighet, vardaglighet och helighet, gemensamt ansvar, andlig friskvård, ledare, krav, jämställdhet, mystik, natur, ritual, gudstjänst, växt.

Om sig själv och breven hon vägrade lämna ut:
De brev som Caroline Krook vägrade lämna ut var skrivna till henne, i hennes egenskap av själasörjare för anställda. Breven innehöll material där personliga och arbetsmässiga förhållanden var sammanflätade med varandra. De var därför omöjliga att lämna ut, och för Caroline Krook var detta inget svårt beslut, utan fullständigt självklart i hennes roll som själasörjare och andlig ledare. Man måste kunna lita på några i samhället och det som sagts i förtroende får inte svikas. Detta, menar Caroline Krook, var också självklart för prästerna som skickat henne breven. Böterna gick på 16 000 och allmänheten och de anställda i kyrkan samlade snabbt ihop 35 000 kronor där överskottet nu går till Lutherhjälpen.

Om ledare:
Ledare som fifflar, stiftar lagar, men själv gör motsatsen är förödande för samhället. Det leder lätt till en allmän känsla av att det inte är någon idé att vara sparsam och hederlig och skapar sorg och uppgivenhet. Detsamma gäller föräldraskapet. De budskap man ger till sina barn skall man också själv följa.

Om den ökande ohälsan:
Vi har i dag en brist på tillit, där människor inte hittar till det goda livet. Man har pengar, bostad och mat på bordet men man brister i tilliten till sig själv, sin familj, sina politiska ledare och i sista hand till Gud själv. En basal otrygghet trots tryggheten i det yttre.

Caroline Krook menar att man i själva språket kan se den förändring som skett i samhället. I dag säger man inte att man blivit sjukskriven, utan att man sjukskrivit sig. Man bedömer själv sjukskrivningsbehovet i stället för att låta detta vara ett läkarbeslut. Här måste läkarna bli bättre på att ta sitt ansvar. Det är inte säkert att människor på sikt mår bättre av att vara sjukskrivna. Tvärtom skulle många människor må bra av att kunna gå till en bra arbetsplats och få möjlighet till rehabilitering.

Annars handlar nog den ökade ohälsan om för stora krav. Man måste i dag vara två som arbetar för att kunna försörja en familj, och det finns därför inte längre någon valfrihet att vara hemma med barnen. Många kvinnor lider av långvarig utmattning på grund av alla oförenliga krav efter första barnet.

För att ändra på hur det är idag måste vi skapa en medvetenhet om vad som saknas. Men först måste vi gemensamt försöka hitta det som måste förändras, och därefter göra en gemensam ansträngning för att erhålla en förändring. Det är ingenting som kan komma genom pekpinnar uppifrån.

Om andligt sökande, kyrkorummet och gudstjänsten:
Det andliga sökandet har ökat under senare år, men ibland "söker man i usla brunnar" (bibelcitat). Det kan finnas goda saker att hitta på många ställen, men det kanske inte tillfredsställer de djupa behoven.

Caroline Krook menar att det finns mycket att hitta i Svenska kyrkan, men att det också finns goda saker att hitta på andra håll. Att gå i gudstjänst klockan elva varje söndag är inte enda sättet att hitta fram till Gud. Men även om man kan hitta en privat relation till Gud på andra sätt, behöver denna få näring. Detta kan man få i kyrkan t.ex. genom samtal med andra där man delar erfarenheter.

Kyrkorummet är en tillgång. Musik finns då orden inte räcker till. Brödet, vinet, dopvattnet, är kroppsliga symboler som ökar medvetenheten. I Svenska kyrkan har man inte rökelse, vilket annars skulle ge en möjlighet att stimulera ytterligare ett sinne. Bakgrunden är att rökelsen togs bort under reformationen, då man tog bort sådant som man tyckte stod i vägen för en mera direkt kontakt med Gud. I dag beror avsaknaden på rökelse mer på att människor kan vara överkänsliga på grund av allergi.

Men själva kyrkan kan ge en luktupplevelse. En sammansatt doft av ytterkläder, svag källarlukt, en speciell lukt som kan hjälpa människor att snabbt komma in i en speciell känsla.
Nya kyrkor med uppvärmt kyrkorum, där man hänger av ytterkläderna innan man går in ger inte samma typ av känsla, utan mera en vardagsrumskänsla. Men även detta är gott.

Det behövs både den vardagliga kyrkan och den som ger en doft av helighet. I det större kyrkorummet, katedralen med den högstämda gudstjänsten, musiken kan man tydligt känna att man är med i ett sammanhang som är större än ens eget, där orden inte räcker till. Det finns olika former av gudstjänster. De som bygger på tystnad, sång och inåtvänd bön är ofta mer välbesökta än de där prästen förkunnar i altarstolen. Den moderna människan har således andra behov än tidigare generationer, men det gemensamma är den individuella upplevelsen och längtan efter att bli berörd. Ritualen är viktig för människan och är kanske det som skiljer oss från djuren och gör oss till människor med förmåga att välja mellan ont och gott.

Om mystik:
Det finns mystik i alla religioner så även i Svenska kyrkan. Den mystika upplevelsen handlar om en upplevelse av det större varat. Man behöver inte söka i andra religioner för att hitta detta. Många stora andliga ledare har sagt just detta: Gräv där du står. Gräv i din egen religion, i din egen kultur, på den plats där du själv finns.

Ofta handlar den mystika upplevelsen om den individuella upplevelsen, som kan behöva stöd och hjälp för att utvecklas.

Om att söka kristendomen:
Man kan hitta Gud överallt, men oftast är det lättare om man söker sig till vissa mötesplatser. Sådana platser där man stämt möte med Gud är bibeln, bönen och gudstjänsten. Om man vill hitta Gud måste man själv anstränga sig för att tränga bakom budskapet. Det är ungefär som att träna golf. Man räknar inte med att bli duktig efter bara ett par rundor, utan man måste träget öva.
Men ingången till en andlig upplevelse kan vara att börja närma sig via kyrkorummet, musiken, att sitta och tjuvlyssna på gudstjänsten. Man kan gå vidare med att anmäla sig till en samtalsgrupp eller försöka hitta just den typ av gudstjänst som passar en själv.

Människor söker sig mer och mer till de gudstjänster där förkunnelsen är i ögonhöjd, de små gudstjänsterna som erbjuder annorlunda upplevelser än de vanliga där prästen predikar från predikstolen.

Om gemensamt ansvar och andlig friskvård:
Fler människor borde uppleva att de själva är kyrkan. Att man kan göra en insats var man än befinner sig och att vi alla har ett gemensamt ansvar för varandra. Ett ansvar som man inte kan lägga ut på kyrkans anställda. Vi borde stötta, hjälpa och leva för varandra, vara varandras dagliga bröd.

Det borde vara viktigt med en andlig friskvård. I dag är det oftast som så att man går till en präst när man befinner sig i en krissituation. När man drabbats av skilsmässa eller en annan svår händelse, som ett barns död. Man vill få svaret på vad Gud vill med detta. En förståelse och mening med det skedda.

Lika viktigt borde det vara med en andlig friskvård, hur man hanterar livet och relationen till Gud. Det finns redan i dag former för detta, där man kan samtala i grupp eller enskilt med själasörjare.
Den andliga friskvården är viktig eftersom det finns möjlighet för tillväxt under hela livet. Även om det finns en brist i tillit från barndomen, finns en möjlighet att hitta en trygghet under livets gång. Det är till och med nödvändigt för att ha en god ålderdom. Här spelar mötet mellan en själv och Gud, det andliga en stor roll.

Om jämställdhet:
Vi har långt kvar till jämställdhet mellan män och kvinnor, men det finns ändå många goda tecken. Om man tittar på prästyrket, så prästvigdes de första kvinnorna 1960, och i dag är hälften av alla präster i Stockholm kvinnor.

Jämställdhet handlar i sig inte om att kvinnor och män måste göra exakt samma saker utan att det de gör har lika värde. I det gamla bondesamhället var kvinnor och män lika viktiga för att det skulle fungera på gården. Man hade samma värde fast man gjorde olika saker, och fullt jämställda.

Om det goda livet:
Det finns två ord som handlar om det goda livet. Det är dels Shalom, ett hebreiskt ord, och dels Eirene, ett grekiskt ord, som båda betyder "fred och frid". Fast egentligen går inte orden att översätta till svenska rakt av. Det handlar egentligen om att allt är rätt ställt:
mellan mig och mina medmänniskor,
mellan mig och naturen
och mellan mig och Gud.
Om detta är uppfyllt uppstår Shalom – det goda livet.
Det handlar om fred i djupaste mening, inte bara frånvaron av krig. En djup inre frid – att allt är gott ställt.

Att allt är rätt ställt mellan människan och naturen är viktigt. I kristendomen finns tanken om förvaltarskapet, att vi skall ta ansvar för och ta hand om jorden. Det är därför plågsamt att se krig och skövling av naturen, något som inte hör samman med det goda livet. Men det goda livet är också en växling mellan vilan och det goda arbetet. Att alltid vara sysslolös och vila är inte bra, man behöver även bli brukad. Att göra saker som har betydelse för andra gör det meningsfullt.

Den värsta ångest människor har är tvivlet på om man betyder något för någon, om det tjänar något till att man lever, om man kanske till och med är en belastning.

Det Goda livet handlar om att kunna svara Ja på tre frågor:

• Duger jag? (mina prestationer)
• Är jag älskad? (mina relationer)
• Finns det en mening med mitt liv?

Om man inte kan svara ja på alla tre frågorna kan man naturligtvis leva vidare. Men om man svarar nej på alla tre frågorna kan man bli sjuk eller uppleva att livet totalt saknar mening.
Den viktigaste frågan är kanske meningsfrågan. Om man kan känna mening med sitt liv kan detta uppväga många svårigheter.

Caroline Krook berättar om den gravt handikappade kvinnan som låg på sjukhem, men som trots dessa svårigheter utstrålade värme och nöjdhet. Hon kände stark mening med sitt liv eftersom hon bad för moder Theresa varje dag, hon fanns till för en annan människa.

Text: Karin Bengtsson

Intervjudatum 2003-03-06