Lama Ngawang

 

Vem är Lama Ngawang?
Lama Ngawang är tibetansk lama och kom till Sverige 1976. Han är ansvarig för aktiviteterna inom samfundet för tibetansk buddhism.

Varför valde vi att intervjua Lama Ngawang?
Den buddhistiska läran har vunnit många anhängare i vårt moderna samhälle. Vi ville intervjua Lama Ngawang för att få en bild av denna traditions förståelse av människan och av det goda livet.

Om det goda livet:
Alla levande varelser har en strävan efter att uppnå glädje, lycka och tillfredsställelse. Vi strävar alla efter detta. Men beroende på olika omständigheter, orsak/verkan, det som kallas karma inom buddhismen, så är det väldigt svårt att uppnå detta. De flesta av oss skapar lidande och problem i världen i vår strävan efter lycka. Det är så att när vi inte vet hur vi ska uppnå lycka och glädje, skapar vi oftast dess motsats. Vi vet helt enkelt inte hur vi uppnår lycka.

Ohälsa i modern tid:
I västvärlden har många, kanske de flesta, det materiellt välbeställt. Vi har mat och tak över huvudet. Vi har dock kanske inte motsvarande andligt välstånd. Det är uppenbart att vi inte kan skylla allt lidande på yttre förhållanden. Det kan vara obehagligt för många att inse att man mår dåligt trots att man i det yttre har det gott. Det märks då att lidandet sitter i sinnet.

Enligt buddhismen finns det ett stort lidande i själva existensen, sådan är vår situation. Det är existensens villkor. Bara det att födas innebär lidande, att åldras, att bli sjuk, att dö innebär lidande. Vad som gäller är att kunna hantera dessa företeelser på ett sådant sätt att de inte skapar så stort mentalt lidande. Det är ju saker vi ej kan komma ifrån. Målet inom buddhismen är att komma bort från allt lidande. Detta innebär inte att man fysiskt ska fly från allt. Det finns enligt buddhismen en möjlighet att uppnå frihet från lidande i sinnet, men inte fysiskt. Även de som har frihet i sinnet blir sjuka, åldras och dör. Upplysning, eller Buddhaskap, är att ha kommit bortom sitt personliga lidande. Men det är en mycket svår sak att komma dit, det kommer inte av sig självt. Man säger att vi alla har upplysning som en latent möjlighet. Det har alla varelser. Det är precis på samma sätt som med mjölk. Om man bereder mjölken på rätt sätt, kan man utvinna grädde och sedan kan man få fram smör. Den möjligheten finns om man har mjölk. Smör finns alltså som en latent möjlighet i mjölk.

Vi har möjligheten att bli upplysta men vi blir inte det om vi inte gör något åt vår situation. Vi måste träna oss. En sådan kunskapsväg finns inom buddhismen. Det finns en utstakad väg att gå. Det finns beskrivet ganska detaljerat hur man ska göra. Om man inte följer en sådan väg, kommer man aldrig bort ifrån lidandet. Vår situation är sådan att lidandet är något naturligt.

Lidandets problem:
En nyckel för att bryta det mönster som skapar lidande, är att göra upp med det egoistiska sinnelaget. Att vidga sina vyer och se ett större perspektiv. Att börja se till andras behov och inte bara till sina egna. Detta är själva nyckeln. Det finns personer under historiens gång som gjort så. Personer i olika tider och olika kulturer, som gjort något för andra, som inte bara suttit och tyckt synd om sig själva och klagat. Ett exempel är Ghandi. Han bestämde sig för att göra något för andra och glömde många gånger sig själv och sina egna behov. En ensam person som uppnådde enorma saker. Ett annat exempel är Jesus från Nasaret. Man kan studera hur han levde för att få en nyckel till hur man bryter egoismen. Jesus är ett bra typexempel vad vi människor kan göra med våra liv. Ett annat exempel är den tibetanske yogin Milarepa. Han uppnådde det som vi alla bär som en möjlighet inom oss. Det stora flertalet i alla kulturer runt om i världen lever dock inte på detta sätt. De lever för att tillfredsställa sig själva och sina egna behov. De lever ett väldigt instängt liv där man inte bryr sig om andra speciellt mycket. Ett sådant liv skapar inte lycka, inte ens för en själv.

Första steget mot att bryta lidandet. Att börja med att vara lite mer realistisk, att våga inse att situationen för alla oss varelser är full av lidande. Att man accepterar detta, att det tyvärr är naturligt med lidande på olika sätt i existensen. Vi har fötts in i denna situation och vi är inte ensamma om det. Det kan vara en viss tröst i insikten att vi alla sitter i samma båt. Att vi alla har problem på olika nivåer, att ingen går fri. Om vi inte har problem för tillfället, så kommer de. Man måste våga se sin situation utan förnekande. Annars är det ju som om en sjuk människa låtsas att hon är frisk. Det första steget är att se att det finns lidande i sinnet.

Anledning att känna hopp:
Om man ska kunna förändra den här situationen som kan uppfattas som hopplös med allt lidande och alla problem, måste man efter det att man vågat se sin situation som den är, fråga sig var allt kommer ifrån, söka orsakerna. Söka orsakerna och sen fråga sig vad man kan göra åt dem. Detta samtidigt som man försöker lära sig känna omtanke och medkänsla med sig själv. Något som många har svårt för. Att försöka komma fram till vad som är skadligt, vad man mår dåligt av och vad man mår bra av. Upptäcker man att vissa typer av handlingar, eller saker man äter eller dricker, gör att man mår dåligt, bör man, om man verkligen tycker om sig själv, inte fortsätta med detta.

Om man är lite uppmärksam på sig själv så ser man vad saker har för konsekvenser. Allt har nämligen konsekvenser, bra som dåliga. Vi måste helt enkelt sluta med sådant som ger negativa konsekvenser och stärka sådant som ger positiva. Vi måste lära oss att bryta alla de negativa mönster som vi så lätt hamnar i. Detta utan att ta till våld. Om vi tror att vi kan lösa problem med våld, kommer vi snart att upptäcka att detta inte fungerar. Jag tänker nu på de stora världshändelserna.

Om vi till exempel har en person som vi betraktar som vår fiende och känner att det är han som är orsaken till våra problem och tror att vi löser det hela genom att döda honom, så fungerar det inte. För den personen har låt oss säga tio vänner eller släktingar, eller fler, som då börjar att hata en också. Då har vi gått från att ha en fiende till att ha tio eller fler. Om man då bestämmer sig för att döda även dem, så har var och en av dessa i sin tur tio eller fler vänner och släktingar… Som vi ser så blir fienden bara fler och fler när vi aggressivt bekämpar fienden utanför oss själva. Men om man bekämpar fienden inom sig, i form av ens egna negativa tendenser, då blir fienden färre och färre.

Det kan vi faktiskt göra och det fungerar. Men detta är något som man måste göra själv. Det är inget som någon annan kan göra åt en. Det är ett jobb som man själv måste ta itu med.

Att lära känna sitt medvetande:
Att känna sitt eget medvetande är ganska svårt. Buddhismen talar om att kropp och medvetande är två skilda ting. Det man upptäcker när man sitter här, är att kroppen är här men att medvetandet, sinnet kan vara någon helt annanstans. Vi är inte alltid där kroppen är. I Asien brukar man koppla ihop medvetandet med hjärtat. Om man frågar någon där var hans/hennes medvetande är, pekar de på hjärtat. I västerlandet pekar man däremot oftast på huvudet när man får denna fråga. Man ser hjärnan som medvetandets centrum. Enligt buddhismen är båda dessa synsätt felaktiga. Medvetandet, sinnet har ingen fysisk lokalitet. Det är något annat än kroppen.

Medvetandet har en förmåga till klarhet och insikt. Finns som en latent förmåga i medvetandet. Många av oss tycker att vi vet vilka vi är, vi har kanske en massa lärdom om olika saker men vi känner inte sinnets natur. Det är vårt grundproblem. För att förstå sinnets natur behövs vissa förutsättningar, det förstås inte av sig självt. Det behövs förutsättningar för att man ska kunna förstå sinnet. Det är komplext. Även den fysiska världen är komplex. Den består av en mängd olika beståndsdelar, massor av orsakssammanhang som sträcker sig åt alla olika håll. Även saker som vi uppfattar som självklara, som till exempel ett bord, en stol eller en kopp the, är komplexa fenomen. Det är en mängd olika företeelser som kommit samman. För att göra en så enkel sak som att dricka en kopp te, behövs att en mängd olika saker löper samman. Det behövs en metod för att förstå medvetandets grund.

Varför är buddhismen så populär i vår tid:
Orsaken till detta är inte att buddhismen försöker sprida sig, att man missionerar och proklamerar sin lära. Orsaken är att många moderna människor känner igen sig i det som buddhismen säger, är att man kan få svar och hjälp. Man finner att metoderna som ges fungerar. Detta skapar en stark tilltro till läran och på det sättet sprids buddhismen. Lärarna inom buddhismen har inget behov av att sprida läran. Det måste finnas ett behov hos enskilda människor, att man känner att man kan få hjälp. Om det inte finns ett sådant behov, finns det inget underlag för buddhismen att spridas. Det verkar finnas ett sådant underlag i västerlandet just nu.

Gemensamma nämnare i olika religioner:
De olika religiösa traditionerna som finns är olika vägar för människor att finna hjälp och stöd i livet. Olika människor, olika kulturer kan ha behov av olika vägar. Om man har en religion, eller är uppvuxen i en viss religiös tradition vilken det än är, är det bra att hålla sig till den. Om man håller sig till sin egen tradition kan man finna sitt svar den vägen. Man ska inte värdera och jämföra de olika traditionerna. Det är mera klokt att man håller sig till den väg man går på, än att hålla på och byta. Alla religionerna är till för att gagna mänskligheten och tillfredsställa de djupa andliga behov som finns.

Text: Hans Ljungqvist

Intervjudatum 2002-09-28