Kjell Kallenberg

 

Vem är Kjell Kallenberg?
Kjell Kallenberg är professor i empirisk livsåskådningsforskning med särskild inriktning på hälsa vid Universitetssjukhuset i Örebro och adjungerad professor i samma ämne vid Uppsala Universitet. Han är också präst i Svenska kyrkan.

Varför valde vi att intervjua Kjell Kallenberg?
Kjell Kallenberg har i många år intresserat sig för livsåskådningsfrågor. Hur vårt sätt att se på livet, känsla av sammanhang, livsstil och personlighet påverkar vår hälsa. Han har forskat och skrivit böcker inom detta område i många år. Han har dessutom mött de svåra vardagliga frågorna i människors liv i sitt arbete som sjukhuspräst.

Nyckelord under intervjun:
Känsla av sammanhang, personlighet, nära relationer, inre spänning, livsåskådning, tillit, misstro, kompensatorisk tillit och struktur, jagstyrka, sorgeprocess, acceptera, självobservera, kortare arbetstid.

Intervjun i sammanfattning:
Vuxit upp som enda barnet i en familj med akademiska traditioner, morfadern var professor, och har fått intresset för att forska med sig i livet. Utbildade sig till präst och i detta yrke mött människor i svåra livssituationer, varför frågeställningarna om vad som skiljer människors sätt att klara livskriser dykt upp och präglat hans forskning.

Om känsla av sammanhang:
Kjell Kallenberg har forskat mycket på Aaron Antonovskys begrepp "känsla av sammanhang" (KASAM). Detta begrepp handlar bland annat om varför vissa människor tycks klara svåra livssituationer bättre än andra, något som också påverkar deras hälsa.

Aaron Antonovsky delade in begreppet KASAM i tre delenheter; begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Han konstruerade ett frågeformulär för att kunna mäta KASAM. Det finns ett längre och ett kortare formulär. Det kortare har tretton frågor, där man kan gradera sina svar mellan ett och sju. Medelvärdet ligger mellan sextiofem och sextiosju poäng.

Kjell Kallenberg har i sin forskning visat att det finns ett tydligt samband mellan en persons KASAM och hälsa. Om man tittar på människor i grupp ser man att om man klumpar samman kvinnor som är gamla och ensamstående i en grupp och jämför dem med unga välutbildade män med familj i en grupp är de senare som förväntat friskare. Men om man tar gamla ensamma kvinnor med hög KASAM och jämför med de unga männen med en lägre KASAM visar det sig att kvinnorna med högre KASAM är friskast.

Efter trettio års ålder förändras inte en människas KASAM nämnvärt utan ligger stabilt. Det har därför riktats kritik mot mätinstrumentet, då vissa hävdat att det man mäter egentligen är personligheten.

Kjell Kallenberg har tillsammans med professor Gerry Larsson vid Försvarshögskolan dock undersökt ett alternativt sätt att tolka vad KASAM egentligen mäter. Man har då funnit att KASAM frågorna mäter en allmän faktor, som kan delas in i två undergrupper. Ena gruppen handlar om social förståelse och engagemang, dvs. de nära relationerna och hur man reder sig i sin egen livsmiljö. Den andra gruppen frågor handlar om olustkänslor och inre spänning, dvs. obehagliga känslor.

För att få en hög KASAM behöver man således ha förmåga att klara sin livssituation och de nära relationerna, och samtidigt ha en inte alltför hög ångestberedskap.

Om livsåskådning och tillit:
Kjell Kallenbergs avhandling 1987 handlade om livsåskådning i kris. Det han var intresserad av att studera var om människor som har en religiös tro har lättare att klara kriser än andra. Han fann då att det var svårt att hitta en tillräckligt stor undersökningsgrupp med en tydlig kristen tro och fortsatte då att studera människors livsåskådning. Livsåskådning av något slag har ju alla människor, men frågan var om det ur hälsosynpunkt var bra att ha någon speciell livsåskådning.

Generellt kan man säga att en livsåskådning är bra för hälsan om det innebär goda hälsovanor i sig. Man har sett att katoliker har mindre hjärt- kärlsjukdom än lutheraner, men detta beror inte på religionen utan på att man i de delarna av Europa har andra levnadsvanor. Att ha en tro av något slag är viktigt nästan oavsett vad man tror på. Kanske till och med en stark negativ livsåskådning är bättre än ingen alls.

När man kopplar samman en komponent som KASAM, tillit, eller basal trygghetskänsla (basic trust) med huruvida man har en stark tro, mening eller livsåskådning har man funnit att det vanligaste i Sverige är en relativt stor tillit, men i mindre grad en stark religiös tro, och de flesta fungerar väl med denna kombination.

Om tillit och olika sätt att fungera i livskriser:
Det finns många sätt att se på oss människor och en modell för detta är att dela in människor i de som fungerar med en dominans av primärprocesser (drömmar, fantasi, mönster, höger hjärnhalva), och de som fungerar med en dominans av sekundärprocesser (tankar, intellektuella processer, detaljer, vänster hjärnhalva). Man kan dela in varje grupp i två nya grupper beroende på om man har stor eller liten jagstyrka. Man får då fyra olika grundläggande personlighetestyper. De som domineras av primärprocesser och har starkare eller svagare jagstyrka, och de som domineras av sekundärprocesser och har starkare eller svagare jagstyrka. Lägger man dessutom till graden av tillit kan man dela upp varje grupp i många undergrupper. Detta utgör variationen i mänskligt liv, och gör också att vi reagerar olika i livet. Domineras man av primärprocesser blir man kanske konstnär, och beroende på jagstyrkan och tilliten kan man använda denna egenskap på olika sätt. Om man har liten jagstyrka och låg tillit löper man risk att drabbas av psykisk ohälsa. Domineras man av sekundärprocesser och har låg jagstyrka och tillit kanske man drabbas av ett tvångstillstånd.

När man har drabbats av en sorg kan det vara av största vikt för sorgearbetet vilken grupp man tillhör. Om man är primärprocessdominerad, och har låg jagstyrka, har man en intensiv och svårläkt sorg med olika komplikationer såsom närvaroupplevelser m m. Man söker oftare sjukvård och behöver lång tids sjukskrivning. Däremot, om man är sekundärprocess-dominerad och har låg jagstyrka tycks det som om man snabbt tar sig igenom sin sorg. Man är sjukskriven högst ett par dagar, och börjar arbeta direkt när begravningen är över. Man håller fast vid det som sagts inom sjukvården, och kan resonera bra omkring detta.

Man skulle kunna tänka sig att dessa människor drabbas av en kris senare i livet, men man har inte funnit några sådana tecken. När man följt upp människor som fungerar på detta sätt efter en längre tid mår de fortfarande bra. Dessa människor är visserligen fyrkantiga, inte socialt charmiga, men tycks ha ett utåt sett effektivt sätt att hantera livshändelser.

Om avsaknad av tillit:
Om man inte har någon äkta tillit måste man ta till en kompensatorisk tillit. Ett exempel är fyraåringen som har en tröja på sig där det står jag är starkast i världen. Det är således lätt att kompensera bristen på tillit med yttre faktorer, en tuff attityd, attribut som gör att man känner sig säkrare.

Om sambandet mellan tillit och misstro:
För att kunna leva ett bra liv behövs en viss grad av tillit, till exempel för att kunna knyta kontakter med andra människor. Men för att vi ska ha en realitetsanpassning i vår tillit krävs en viss misstro, som gör att vi inte helt irrar bort oss. Och därmed måste också tilliten vara så stark att den härdar ut närvaron av misstron.

Om möjligheten till förändring:
Den stora frågan är om man på något sätt kan stärka den basala tilliten. Kjell Kallenberg menar att detta är svårt eftersom det handlar om att ändra personligheten. Dock kan vi se till att människor har bra strukturer omkring sig för att fungera bättre, till exempel ett bra arbete.

Man kan också se att människor som genomgår en religiös upplevelse eller stark förälskelse kan förändras, men detta handlar säkert inte om en äkta förändring av tilliten utan om en kompensatorisk sådan. Man fungerar bättre, men är inte i grunden förändrad. Vi har ofta en överdriven förväntan på att vi ska kunna förändra människor, och Kjell Kallenberg nämner chefskurser, där man arbetar med personlig förändring, och där deltagarna kommer hem och säger, så skönt, nu kan jag vara som vanligt igen. Särskilt människor med låg jagstyrka och låg tillit är mycket svåra att förändra.

Det man kan göra är således att se till att omgivningen fungerar, att det finns en god grupptillhörighet som kan fungera som ett stöd, och att arbetsplatsen fungerar bra.

Om det goda livet:
Detta är den fråga som de gamla grekerna funderade över. Hur skall man leva livet rätt? Man behöver ett visst mått av materiell standard, och en del av vår tekniska utveckling har varit bra för att underlätta i vardagslivet. Men i övrigt är kanske det viktigaste att älska och att vara. Vi behöver möjlighet att utveckla goda och kärleksfulla relationer, och möjlighet att utveckla goda egenskaper och resurser.

Sedan är det viktigt att vi accepterar oss själva som vi är, och lär oss att leva med det. Men om vi kan öka vår förmåga till självobservans kan vi hitta vägar att fungera bättre på. Vi behöver en balans mellan de olika delarna i våra liv. Och vi måste inse att det inte går ihop sig att båda i familjen arbetar heltid samtidigt som man har barn att ta hand om. Vi borde arbeta för en kortare arbetsdag, som man har i många andra länder i Europa.

Kanske man kan sammanfatta det goda livet i de fyra punkter Siri Naess har uttryckt som följande:

• att vara aktiv
• att ha goda relationer till andra
• att ha en god självkänsla och självrespekt
• att ha en grundstämning av glädje

Text: Karin Bengtsson

Intervjudatum 2002-06-07