Ulla Maria Anderberg

 

Vem är Ulla Maria Anderberg?
Ulla Maria Anderberg är medicine doktor och läkare och har arbetat med och är specialist i rehabilitering och psykiatri med sidoutbildning i både psykodynamisk och kognitiv psykoterapi. Hon är för närvarande överläkare och forskare på CEOS (centrum för miljörelaterad ohälsa och stress), ett forsknings- och utvecklingscenter kring miljörelaterad ohälsa och stress i Uppsala. Hon gjorde sin doktorsavhandling om fibromyalgi 1999. (Fibromyalgia syndrome in women- a stress disorder? Neurobiological and hormonal aspects.)

Varför valde vi att intervjua Ulla Maria Anderberg?
Ulla Maria Anderberg har forskat om kvinnors ohälsa. Hon har i sin forskning kopplat samman kvinnors livsmiljö, belastningar och stress med de kroppsliga fysiologiska förändringar som sker när man utsätts för långvarig stress. Detta har hon relaterat till de ”nya” diagnoserna som utbrändhet, utmattningsdepression, kronisk trötthet och fibromyalgi.

Nyckelord under intervjun
Belastande händelser, kontroll, inadekvat behandling, kvinnors livssituation, hormonella faktorer, tid för samtal, olika behov, ändra livsstil, strategier för livet, tid för reflektion, ta itu med problemet, eget arbete, möjlighet att bli frisk, friskfaktorer.

Om sig själv
Ulla Maria Anderberg är nr tre av fem systrar och har dessutom två halvbröder. Fader var civilingenjör, men också konstnär, mor kom från känd musiksläkt och var modist. Uppväxten skedde således i en miljö, som inspirerade till både vetenskapligt tänkande och konstnärliga aktiviteter; en grogrund för att se brett på tillvaron. Hon ägnade sig efter skolgången först åt mera konstnärliga aktiviteter, som teater och design och är mycket musik och konstintresserad samt aktiv cellist. Började läsa medicin som trettiosexåring, efter att först ha utbildat sig till sjuksköterska och läst en fil kand i konstnärliga ämnen samtidigt som hon uppfostrade 2 barn, var hustru till make i vetenskaplig karriär samt var aktiv kammar- och orkestercellist.

Om fibromyalgi
Många patienter som utvecklat fibromyalgi har utsatts för belastningar av olika slag. Det kan vara direkt belastande händelser, men det kan också handla om ett belastande vardagsliv under lång tid, där man tappat kontrollen över det egna livet.

Ulla Maria Anderberg betonar att detta inte handlar om psykiatri utan handlar om en för individen övermäktig situation och svårigheter att förstå och ta itu med problem som ofta kan vara dolda. Under långdragen stress sker förändringar i våra stressreglerande system, vilket ger förändringar bland annat i den så kallade HPA-axeln, som bland annat reglerar utsöndringen av stresshormonet cortisol. Man får också en minskning av könshormoner och hormonet oxytocin. Oxytocinet motverkar stress, och bidrar i stället till lugn och ro. Detta hormon är också aktivt när det gäller att reglera smärta.

Fibromyalgi och de övriga ”nya diagnoserna” som kronisk trötthetssyndrom och utmattningsdepression, går i varandra. Alla patienter med fibromyalgi har en ökad trötthet, och utmattningskänsla, och många patienter med de övriga diagnoserna har smärta.  Kanske är det inte större skillnad på de olika diagnoserna, utan de går in i varandra. Eftersom det dock varit belastande att ha kronisk smärta, och man till och med tidigare inom sjukvården nedsättande pratat om ”sveda värk och brännkärringar”, kan det vara så att det för den enskilde patienten känns bättre att vara sjukskriven för utbrändhet än för kroniska smärtproblem. Sannolikt beror denna distinktion både vad patienten fokuserar på för symtom, eftersom dessa sjukdomar är så kallade ”symtomdiagnoser”, och på den enskilde läkarens syn och intresse/kunskaper på de olika sjukdomarna.

Varför drabbas kvinnor mest? För kvinnor är de nära relationerna det allra viktigaste. Fungerar inte dessa adderas negativa arbetsfaktorer till den befintliga stressen och ökar den totala stressen. Kvinnorna är fortfarande de som tar ansvar för det närmaste nätverket, barnen och hemmet. Detta innebär en dubbel arbetsbörda för kvinnor. Man har funnit att även kvinnor som arbetar deltid ofta har en större arbetsbörda än heltidsarbetande män, p.g.a. detta dubbla ansvar. Detta innebär att kvinnor utöver den normala toppen i stresshormoner under dagen, även har en stresshormontopp på kvällen, när arbetet i hemmet tar vid. Detta ger en belastning på kroppen generellt, och på hjärnan, både vad gäller känslolivet och andra system, som regleras från hjärnan, som stressystemet ( HPA-axeln).

Kvinnor har också ett annat hormonsystem än män. Det finns samband mellan stressystemet, det kvinnliga könshormonet östrogen och substansen serotonin, som bland annat är inblandat vid depression och smärta, och det kroppsegna morfinet s.k. endorfin. Man vet att kvinnors smärta varierar med könshormonernas svängning under menstruationscykeln Oro och depressionssjukdom är 2-3 ggr vanligare bland kvinnor. Kanske är det tänkt att kvinnor under utvecklingens gång har utvecklats till att vara mer oroliga och ha kontroll över avkomman och de närmaste.
Samhället har utvecklats till att vara mer på männens villkor, vilket påverkar kvinnor generellt. Arbetslivet måste förändras så att det ger människor mer egenkontroll och hänsyn tas till kvinnors olika villkor och åldrar, och kvinnor måste lära sig att säga ifrån på ett bättre sätt och ställa krav än man oftast gör i dag.

Om hur sjukvården tar hand om patienter med fibromyalgi i dag
De flesta kvinnor med smärta är mellan fyrtio och femtio år. När smärtan kommer söker man sin vårdcentral och får träffa en läkare där. Den behandling som i dag står till buds är smärtstillande preparat, kanske till och med narkotiska preparat, sjukskrivning, sjukgymnastik och den nästan obligatoriska varmvattenbassängen. Detta är en mycket otillfredsställande behandling för så komplexa tillstånd som fibromyalgi.

Det finns också en okunskap hos en del läkare, som till och med kan göra uttalande som att man inte tror på diagnosen fibromyalgi över huvud taget.

Om hur sjukvården borde omhänderta patienter med fibromyalgi och liknande tillstånd
En mycket viktig faktor är ordentligt med tid vid förstagångsbesöket. Vid detta besök bör man kartlägga och noga gå igenom olika faktorer som är viktiga för sjukdomstillståndet. Ulla Maria Anderberg tycker att man på vårdcentralerna bör avsätta en timme för denna typ av patienter. Vid detta samtal kan man penetrera de belastningar som funnits, olika för varje patient, och försöka få en uppfattning om de olika behov som finns.

Därefter bör man lägga upp en eller flera strategier, och bestämma var och hur man skall starta.
Att använda mycket tid vid förstagångsbesöket är på sikt tidsbesparande, då man bättre kan lägga fokus på vad som har orsakat sjukdomstillståndet och hjälpa patienten till förändringar av livsstil och lösningar av problem.

När det gäller den medicinska behandlingen är Ulla Maria Anderberg positiv till behandling av smärttillstånd med antidepressiva mediciner om dessa ges tillsammans med andra icke-farmakologiska behandlingsmetoder. Man har funnit positiv effekt av dessa läkemedel när det gäller smärta, välbefinnande och sömn. Studier har också visat att dessa läkemedel kan bromsa ett överaktivt stressystem och därigenom också troligtvis förhindra de skadliga effekter man sett av långvarig stress. Patienterna kan bli lugnare och må bättre och kan därigenom kanske arbeta mer effektivt med det egna stora arbetet som behövs för att förändra en befintlig livsstil. Eftersom man ofta blivit sjuk av alltför stora belastningar måste man lära sig bättre strategier för att hantera livet.

Man måste lära sig att använda hela sitt jag, även de lustfyllda kreativa sidorna som oftast varit nertryckta. Här kan musik och skapande aktiviteter hjälpa till att skapa lugn och välbefinnande. Vi måste således arbeta både med kropp och själ och arbeta på många plan samtidigt.

Om andra faktorer som är viktiga för ett friskare liv
Arbetslivet behöver förändras för att ge mera egenkontroll. Den obalans som innebär att arbetslivet tar för stor plats måste ändras, kanske genom kortare generell arbetstid, vilket också skulle innebära att alla kan bli mera delaktiga i arbetslivet, och orka arbeta fram till pensionen. Vidare måste man ta hänsyn till olika individers önskemål, möjlighet till flextid, distansarbete etc. Alla människor behöver tid för sig själva, tid för att reflektera. Det är viktigt att prioritera, vara lyhörd när kroppen säger ifrån med tidiga varningstecken som huvudvärk, spänd muskulatur, trötthet mm och att vara snäll mot sig själv.

Om det är möjligt att bli frisk om man drabbats av fibromyalgi
Ulla Maria Anderberg är fullt övertygad om att man kan bli frisk. Men hon betonar att det handlar om ett stort eget arbete för att uppnå detta. Man måste satsa hundra procent på att arbeta för sin egen hälsa, skaffa sig insikt om tidigare och nuvarande problem, skaffa sig väg- och handledning och inte ge sig.

Det viktiga för att bli frisk igen menar hon är att ta itu med sitt liv, göra lustfyllda saker, öka kontrollen över tillvaron, och inte vara rädd.

Det behövs ofta förändringar både i livssituationen och i arbetslivet, kanske en förbättring av den allmänna atmosfären, att man får möjlighet att gå undan när man är trött, kanske möjlighet att motionera på arbetstid.

Av dem som återgått till arbetslivet efter sjukskrivning har många ändrat arbetsuppgifter. Inte så få har startat med konstnärliga aktiviteter av något slag, något som är hälsobringande i sig.

Om sjukskrivning
Ofta är man i ett sådant tillstånd att sjukskrivning behövs i början. Det är dock viktigt att man startar behandling/rehabilitering som beskrivits ovan med en gång för att inte förlora tid, och gå sjukskriven för länge. Det är då viktigt att man sitter ned tillsammans med alla berörda parter så att inte information går förlorad och tid vinns samt att läkaren kan företräda patienten.

Om det goda livet
Man utvecklas under hela livet, och det är således aldrig för sent att förändras. Nära, varma relationer och stöd är stor hjälp för att skydda sig mot långvarig stress. Kulturell aktivitet är hälsobringande, till exempel musik, konst, dikter, prosa. Miljön är viktig för vårt välbefinnande liksom maten. Vi bör se till att maten ser tilltalande ut, att den är vacker, och att vi ger oss tid att sitta ner tillsammans och äta.

Vi bör eftersträva att öka friskfaktorerna både i vårt arbetsliv och privatliv.

Ulla Maria Anderbergs Tänkvärda tips till kollegor ur PQmagazine 2001 nr 3.

1. Försök kartlägg och bilda dig en uppfattning om din patients speciella problematik, inte bara den senaste tiden, utan under hela vuxenlivet och barndomen. Bedöm kulturella, könsrelaterade, sociala, ekonomiska, fysiska och psykiska aspekter och väg samman detta med den berättelse din patient ger. Hjälp patienten att se på denna ”film” från ett objektivt perspektiv. Identifiera riskfaktorer och vad man lärt sig/ej lärt sig av tidigare erfarenheter. Lägg tillsammans med patienten upp tänkbara strategier och delmål för att lösa problemen.
2. Finns särskilda sårbarhetsfaktorer som gör denna individ särskilt känslig för påfrestningar: depression eller annan psykisk sjukdom i släkten, vård av nära anhörig, långvariga problem i arbetslivet eller äktenskapet etc. I så fall kan mer och/eller annat stöd och problemlösningar behövas.
3. Inventera friskresurser och förmågor/talanger hos din patient. Kanske finns det drömmar, begåvning och resurser som ej kommit i bruk eller tidigare gått att förverkliga. Eller så har målen eller kraven länge varit orealistiska i förhållande till förutsättningarna. Sådan obalans skapar långvarig stress.
4. Ge patienten redskap att förändra sin livsstil och livssituation här och nu och framåt. Friskfaktorer som motion, diet, andhämtningspauser, avslappning, personlig vård, gemenskap/stöd med mera är självklara i en sådan förändringsprocess som skall hålla, även på lång sikt. Var dock tydlig med att det är enbart genom att själv ta itu med problemen som en förändring kan komma till stånd.

Text: Karin Bengtsson

Intervjudatum 2002-05-28