Vem är Patricia Tudor Sandahl?
Patricia Tudor Sandahl är fil. dr. i pedagogik, psykolog och psykoterapeut samt författare.
Varför valde vi att intervjua Patricia Tudor Sandahl?
Patricia Tudor Sandahl har lång erfarenhet av att arbeta med människor. Hon har förmedlat mycket av sin kunskap i sina böcker. En av hennes senare böcker ”Tid att vara ensam” handlar om vårt behov att hitta inåt och hur detta kan befrämjas genom den självvalda ensamheten. En aspekt av vikt för det goda livet.
Nyckelord under intervjun
Andliga behov, tid, hemlängtan, små signaler, längtan, mysteriet – Gud, våga vara, att bli berörd, formulera, äkthet, vidga gränser.
Om sig själv
Född i England. Kom till Sverige i tjugoårsåldern. Alltid varit aktiv och högpresterande, men började i samband med en cancerdiagnos mera uttalat att ta ställning till sitt eget liv, och vad som var viktigt för henne. Detta har fört henne vidare dit hon befinner sig i dag. Även om åren då hon fick diagnosen var tunga är hon i dag glad att de finns med, eftersom de gav en möjlighet till vidare utveckling.
Patricia Tudor Sandahl har i dag trappat ner arbetet som psykoterapeut, som psykologkonsult inom Sandahl Partners (det företag som hon startade tillsammans med sin man Christer Sandahl 1985) och som rektor för Stockholms Akademi för Psykoterapiutbildning och ägnar sig främst åt författarskapet.
Om andlighet och helhet
För att få ett gott liv är det viktigt att man har helheten. Att det finns kunskap om att vi är dödliga och att livet är ändligt. Tar vi inte in denna aspekten förlorar vi något. Våra andliga behov har försummats i vårt samhälle, men det tycks som om det finns en längtan till de djupa frågorna.
Detta kan man se genom det intresse som finns för till exempel filmer som berör människor genom sitt budskap om liv och död.
Om nostalgi – hemlängtan
Under flera år har begreppet tid varit i centrum. Ensamhet, långsamhet, tid att vara ensam. Patricia Tudor Sandahl har nu noterat att ordet nostalgi – hemlängtan börjar dyka upp. Hon tolkar detta som att den hemlängtan man talar om är längtan hem till sig själv, till sitt inre. Ett sug efter sig själv. Tecken på detta är bland annat fullbokade kurser på olika retreatcenter.
Genom stillhet och tystnad kan man lättare bli varse det som är i vardande, viskningarna, de små signalerna från ens inre. De signalerna som handlar om andra behov än enbart det materiella, och som väcks även av andliga behov. Lyssnar vi på de små signalerna kan vi lära oss känna skillnad på verkliga behov och begär, och vad som saknas i våra liv.
Kanske är det naturligt att vår längtan in och våra andliga behov ökar när vi blir äldre. När vi är unga är det mer naturligt att vara utåtriktad, att spränga gränser. När vi blir äldre tvingas vi på ett annat sätt att ta ställning till våra liv, något som inte hindrar att även yngre har detta behov. Patricia Tudor Sandahl har fått många brev och samtal från yngre, som berättar om deras längtan att hitta inåt och hem till sig själva.
Om det stora mysteriet - Gud
I våra liv finns det behov att tillbedja något som är större än oss själva. Det som man inte kan kontrollera och måste böja sig inför. Det finns en dimension till, våra andliga behov, mysteriet, som man kan kalla Gud. Denna dimension har i vår tid fått stå tillbaka och har ibland till och med fått löjets skimmer.
Meningsfrågan är dock viktig, inte minst i dessa dagar när så många drabbats av stressrelaterade problem och utbrändhet. Eller ytbrändhet, som Patricia Tudor Sandahl uttrycker det. Om vi aldrig blickar inåt, och bejakar våra andliga behov och behov av mening drabbas vi lättare av ohälsa.
När alltig är ordnat och kontrollerat av samhället, när våra materiella behov är uppfyllda – vad skall vi då längta till om inte till en större mening. Och det finns så många tecken överallt på att det finns ett större sammanhang. Därför borde det finnas en större öppenhet för att öka medvetenheten om detta.
Om självvald ensamhet
Patricia Tudor Sandahl har de senaste fem, sex åren skrivit och har då var femte vecka dragit sig tillbaka i en självvald ensamhet. Men ensamheten är inget mål i sig. Målet är att kunna sitta i en fullpackad tunnelbanevagn och kunna känna samma lugn och tystnad i sitt inre, som när man är helt ensam.
Men tid att vara ensam får inte bli till ännu ett krav i livet. En belastning, något som skall läggas på allt det andra i livet. Det är dock viktigt att ta behovet på allvar och baka in små stunder i sitt vardagsliv och ta vara på det som redan finns.
I vårt samhälle har vi nästan sett det som något suspekt att man vill vara ensam, och många har också en rädsla för vad som skall hända när man bara är med sig själv. Och visst är det så att det som vi trycker undan i vårt vardagsliv har en tendens att dyka upp när vi stillar oss och inte agerar ut. Vi kan också känna en rädsla för att om vi skalar av lager efter lager av oss själva i vårt inre, är det alldeles tomt därinne, att det inte finns något.
Det kan därför krävas mod att möta sig själv och de tankar och känslor som kan komma upp. Vi måste acceptera att vi har många olika krafter i oss, olika känslor, och det är så det är att vara människa. Det är viktigt att våga bara var, att möta sig själv med allt vad det innebär, att komma i kapp sig själv och hitta en inre stilla punkt.
Patricia Tudor Sandahl har i sin yrkesverksamhet kommit i kontakt med många arbetsplatser och haft samtal med många chefer. Hon har sett hur man lockats av snabba resultat, tävlat med varandra, men också sett hur man på ett individuellt plan känt en stor ensamhet, inte haft någon att tala med, vilket ibland fått dövas med lugnande mediciner.
Om att bli berörd
Vi har alla en längtan av att bli berörda på olika sätt. Att känna närhet, men vi blandar lätt ihop närhet med intimitet. Patricia Tudor Sandahl berättar om en tidningsintervju med en ung man från en annan kultur, som berättar att han upplevt att det är lättare att få en sexuell relation med en svensk flicka än att komma henne nära i en djupare relation.
För att kunna vara nära andra, måste vi kunna vara nära oss själva. Närhet handlar om kärlek på djupet, en kunskap om hur det är att vara människa, där det goda och onda går in i varandra i en stor komplexitet.
Om det goda livet
Det goda livet ger en möjlighet att utvecklas på flera fronter, en möjlighet att uppleva en helhet.
Det ger en möjlighet att kunna vara bara med sig själv, men också att vara med andra människor.
Det goda livet innehåller också en äkthet, en autenticitet, med meningsfulla samtal utan att man behöver förställa sig. Att vara hel med kropp och själ, en relaterande varelse.
Text: Karin Bengtsson
Intervjudatum 2003-01-14
Uppdaterad av: Katarina Lundquist, 2008-04-11 15:35