Jan Bärmark

 

Vem är Jan Bärmark?
Jan Bärmark är universitetslektor i vetenskapsteori vid Göteborgs universitet och författare. Han har bland annat skrivit Människosonen, en bok om Poul Bjerre och Självförverkligandets psykologi, en bok om Abraham Maslows psykologi. 
 
Varför valde vi att intervjua Jan Bärmark?
Jan Bärmark har bidragit till att vidga vår psykologiska förståelse av människan genom att anlägga ett tvärkulturellt perspektiv.

Om orsaken till ohälsan i vår tid
Det beror på vilken nivå du vill ha svaret på den frågan. På den nivå jag vanligtvis tänker så är det på individens nivå.. det är där jag börjar.. Det första jag tänker på är det här motsatsparet som Erich Fromm pratar om; att ha eller att vara. Hela vårt samhälle och därmed individen är så helt inne på att ha, vi är så inställda på det. Det finns väl inget av de politiska partierna som i sin valrörelse inte talar om vikten av att ha mer, desto mer man får desto bättre är det. Att däremot att vara, att utveckla den man är, det är något annat. En tibetansk yogi som hette Milarepa sa att kasta de åtta världsliga bekymren bakom ryggen och lyckan stiger upp som en sol. Så länge vi är helt besatta av tanken på framgång, lycka, beröm och att ha mer och mer, så finns det ingen möjlighet att koppla av. Nu är det dessvärre så att hela samhället är inställt på detta, krävandet av detta.

Men det är förstås svårt att säga till de mest utsatta grupperna, inte den gruppen jag tillhör, att akta sig för begäret att ha. Men det finns inga snabba recept mot detta, varken psykologiska eller inom filosofin. Det är en träningsfråga som det tar åratal att arbeta med. Man kan inte gå till gymmet en gång och sen förvänta sig att man därefter blir vältränad. Inom buddhismen talar man om en stegvis väg. Att gå steg, för steg, för steg. Precis som på gymmet fast mentalt. Att vara är viktigare än att ha, det är grundplanen. Det kan ju gå till sådana bisarra överdrifter i vårt samhälle. Devisen verkar vara att den som har mest prylar när han dör, han vinner.

Vad göra från samhällelig nivå kring ohälsan. Tid och resurser, det är där man måste börja från samhällets sida vad gäller ohälsotalen. Finns en organisationsfilosofi, scientific management, bakom rationaliseringarna. Att arbetspassen ska bli så effektiva som möjligt, att bryta ned dem i sina minsta beståndsdelar och analysera dem. Det är en filosofi som passar till maskiner, inte till människor. För det handlar ju inte bara om kroppens rörelser. Handlar ju om möten, att vara närvarande. Att ha tid till inre samling. Har en bekant som är läkare. Han har 15 min på sig för varje patient. Att undersöka, ställa diagnos och kanske skriva ut någon medicin. 15 min, det är inte mycket man hinner på den tiden.

Om det goda livet
Tänker direkt på omsorg. En slags hjärtats omsorg om andra, att sörja för andra. Det är en jordmån, inget kan växa utan detta. Enligt den buddhistiska traditionen finns det vissa egenskaper som behövs för att omsorgen ska kunna växa. Vi har de positiva medicinerna mot sinnets negativa tillstånd. Generositet mot girigheten, som är ett krampaktigt sätt att förhålla sig till tillvaron. Generositet är ett öppet sinne, att ge allt, inklusive tanken på att ge allt. Detta måste finnas tillsammans med entusiasm, tålamod, moral, sinnesnärvaro. Att ge omsorg kräver ju också ett omdöme, att veta vad, när och hur omsorgen ska formas till handling. Det är ju inte alla äldre människor som vill bli förda över gatan. Det är då kanske lite opassande att tvinga någon över gatan för att man ska ha gjort dagens scoutgärning. Generositet i vardagen. Det kostar så väldigt lite att visa uppskattning för varandra. Jag blir ju inte fattigare när jag visar andra uppskattning. Att bli sedd är så viktigt. Min professor har tycker jag ett positivt utgångsläge, nämligen att inget är så bra att det inte kan bli bättre.

Finns en rolig historia om den kinesiske köpmannen som kom till Lhasa och frågade vem är rikast och vem är modigast i Tibet. Det var en enkel fråga, svarade man honom. Den rikaste hete Gomchen och han bor i en grotta. Han äger ingenting men eftersom han inte har några behov har han alltid mer än vad han behöver. Den modigaste heter Milarepa för han har vunnit i kampen mot de egna demonerna av avund, hat. Därför anser vi honom som den modigaste.

Om lyckan
Lycka blir så lätt jämställt med kvantitet och då med saker man kan ta på. Det var tre saker som gjorde att Siddharta Gautama började tänka om. Han hade allt han kunde peka på, olika palats för varje årstid osv. Det var åsynen av en sjuk, en gammal och en död som fick honom att stanna upp. Tre saker som man inte kan rå på, hur mycket pengar man än har efter skatt. Buddhismen är en mycket optimistisk väg; just nu har jag en dyrbar mänsklig kropp men jag vet inte hur långt till. Man börjar med basala fakta.

Om hungriga andar och girighet
Man talar i den tibetanska buddhismen om hungriga andar. Det är varelser som har liten mun, smal hals men en väldigt stor mage. De får aldrig nog. Vad som än händer känner de sig förfördelade. Om du så ger allt du har, säger de är det allt du har att komma med. Hörde talas om en kvinna som var rik som ett troll. Men vid en bodelning så räknandes minsta pryl in för att delas absolut lika. Inte för att hon behövde eller ville ha sakerna, men rätt ska ju vara rätt. En hungrig ande går inte att tillfredsställa. Sådana människor är svåra men det handlar ändå om att ge. Att ge utan att förvänta sig tillbaka. När man förväntar sig tillbaka, är det en penningtransaktion det är frågan om, ingenting annat. Vårt förhållande till andra är viktigt. Sven Erik Liedman som är professor här på Göteborgs universitet har skrivit en liten underbar bok som heter Att se sig själv i andra. Detta är något väldigt centralt; att ju mer man kan känna solidaritet med andra, desto rikare blir man. Ju mindre man ser andra, desto fattigare blir livet.

Om att öva tålamod
Buddhismens filosofi har ju en hel del likheter med antikens filosofi. Till skillnad från judendomen, kristendomen och islam spelar inte gudstron någon roll. Aristoteles talar om att ett gott liv är något man övar, man måste öva varje dag för att bli storsinnad. För att bli en storsinnad människa måste man öva och praktisera tålamod varje dag, menade Aristoteles. Det är inte något man får utifrån till skänks. Även om alla resurser finns hos oss måste vi öva. Tålamod, att tåla starka negativa känslor utan att agera ut dem. Finns så många sådana situationer i vardagen där vi kan träna tålamod.

Om negativa känslor och ohälsa
Negativa känslor har varken huvud eller armar men ändå är vi deras trogna slav. Det är ett sådant här buddhistiskt uttryckssätt. Man ska istället vara som ett lejon bland schakaler. Vi ska inte omedelbart gripas med av negativa känslor. Negativa känslor är som ett gift i kroppen, både i den fysiska och mentala kroppen. Det finns inget kroppsligt som inte har en psykisk sida, inget psykiskt som inte har en somatisk sida. Detta gäller för all ohälsa och ohälsa är obalans. Ohälsa börjar som ett frö i sinnet någon gång. Det kan finnas där under en lång tid. När omständigheterna sen är ogynnsamma kan det riktigt slå rot och blomma upp. Mat, stress, klimat, en mängd olika faktorer kan bidra till detta. Enligt buddhismen så är vi alla förkroppsligade medvetanden. Man brukar inom buddhismen räkna med att det finns 84 000 negativa känslor men vanligtvis förkortar man dem till tre. Okunnighet, illvilja och begär. Dessa tre finner olika uttryckssätt i vårt liv. Det är grunderna från vilka allt negativt kommer. Girighet är en sjukdom, en psykisk insufficiens. Detta är en sjukdom som finns i alla kulturer, finns i det mänskliga sinnet. Begäret att ha finns överallt. Har kanske accelererat i det västerländska psyket. Fick mig en tankeställare när jag läste Marcel Proust. Han skriver att längtan efter tingen får dem att glöda, ägandet av tingen får dem att vissna. På det sättet måste man ha påfyllning hela tiden, nya saker, nya saker. Man blir aldrig riktigt tillfreds.

Om ondskan
Ondskan är inte samma verkande kraft inom buddhismen som den är hos den kristna tron. Kristendomen är dualistisk, det finns en ond och en god sida. Inom buddhismen är det onda de onda demonerna. De är fruktansvärda och ändå existerar de inte, därför att det är vårt eget sinne som skapar dem.

Om humorn
Humor är en viktig del av det goda livet. När jag håller föredrag om buddhismen brukar jag citera hundraåringen som sa att han blivit så gammal därför att han insett att det viktiga är inte hur man har det, utan hur man tar det. Hela buddhismen handlar just om det, hur man tar det. Humorn är medicin. Döden är t ex ett svårt ämne i vår tid. Ändå finns det så mycket i svensk humortradition kring just döden. Hos Albert Engström finns många berättelser. En man som ligger dödligt sjuk och frun frågar om hon kan göra någonting för honom. Ja, viskar mannen, en liten sup kanske man kunde få.. Varpå hon svarar; Här ska inte supas, här ska dös.. Befriande med ett humoristisk element.

Om första steget mot det goda livet
Finns en fara när man säger att hantera sina känslor. Eftersom vi ofta ser verkligheten som tinglig, som saker vi kan manipulera, så är det lätt trott att man även ser den inre världen, känslorna som just ting att hantera. Så enkelt är det inte att man kan knäppa på eller av önskade egenskaper. Vi är ganska kaotiska inombords. Detta blir man varse om man ägnar sig åt att bli lite mer varse, lite mer sensitiv för den inre världen. Finns en enkel meditation som innebär att man iakttar sin egen ut och inandning. Kallas för zenmeditation i en kultur. Pröva detta någon gång, pröva det fem minuter bara. Under det här passet upptäcker man då förr eller senare det som kallas för sinnets apnatur. Det hoppar hit och dit hela tiden. Gäller att spänna av och att iaktta, en slags skärpt avspänd uppmärksamhet. Kan då få lite distans till sinnets rörelser. Detta tror jag är första steget mot det goda livet.

Det finns så många sidor av en själv som man gärna inte vill se. Man försöker kanske sopa dem under mattan, men det hjälper inte. Gäller att iaktta sinnet. Rädslan, misstänksamhet för det annorlunda, för människor som ser annorlunda ut till exempel. Ser man sig själv som odogmatisk, fördomsfri och öppen så vägrar man att se de här sidorna hos sig själv. Bättre då att ha en öppenhet, att avspänt se vad som dyker upp i ens eget medvetande.

Metoden för detta inom psykoanalysen är fria associationer. Freud liknar det vid att man åker tåg och tittar ut genom fönstret på landskapet som passerar utanför. På liknande sätt kan man göra med de tankar och impulser som dyker upp. Man behöver inte handla på dem. Få lite mer distans till det som sker, inte var i det utan se det som en iakttagare. Hänger samman med tanken inom grekisk filosofi, att inte vara slav under sina känslor. Sokrates sa att den som är slav under sina egna känslor är dummare än ett djur. När jag är ute och går med min hund, tror jag att hon på liknande sätt är slav under lukterna. De drar henne framåt, hon kan inte annat. Förhoppningsvis är vi människor inte lika förslavade av våra känslor.

Upplysning - vad är det?
Det finns tre väsentliga punkter som Buddha undervisade om. De mest kända är de fyra sanningarna och den åttafaldiga vägen. Den tredje handlar om Buddhanaturen. Den säger att varje kvinna och varje man inom sig bär möjligheten att nå klarhet och att se vad som hennes eller hans grundläggande natur, sinnets natur som är öppenhet och klarhet. Att ogrumlad av negativa känslor uppleva sinnet som öppenhet och klarhet, det är upplysning. Att uppleva att medvetandet är något mycket större och vidare än vår jagfixerade uppfattning av det. Det kallas att förverkliga Buddhanaturen. Detta är inte olikt att när man ligger på ryggen ute en vacker dag och ser den blå himlen. Den är spegeln av det egna medvetandets öppenhet och klarhet.

Text: Hans Ljungqvist

Intervjudatum 2002-09-09