Ben Furman

 

Vem är Ben Furman?
Ben Furman är psykiater, psykoterapeut och författare. 

Varför valde vi att intervjua Ben Furman?
Ben Furman har genom sitt författande och sina föredrag gett många människor ett hälsoinriktat tänkande kring sin livssituation.

Om ett lösningsfokuserat synsätt
Man kan säga att det viktigaste kännetecknet är att man tänker annorlunda kring problem man möter. I vanliga fall är vi människor väldigt fokuserade på själva problemet. Vi tror att det bästa man kan göra om man möter ett problem är att rota och gräva i det. I det lösningsfokuserade synsättet fokuserar man istället på när saker fungerar. Det finns en nyfikenhet på vad man gör när saker fungerar, hur man gör. I lösningsfokuserat har man fokus på lösningen, på målet man vill nå till. Metoden är ju främst något man arbetar med i till exempel en terapisituation men själva tänkesättet går mycket väl att använda i sitt dagliga liv. Istället för att vi ska gå omkring och analysera alla felsteg vi tycker att vi gjort, ska vi fokusera på de gånger saker fungerat. Att analysera framstegen istället för motgångarna. Många gånger gör vi nog saker mer komplicerade än de är. Vi ser inte de enkla lösningarna som kanske finns till hands.

Om positiv människosyn
Det lösningsfokuserade synsättet vilar på en positiv människosyn. Att känna en tilltro till att vi människor har resurser inom oss till att förbättra våra liv. Vi tror inte att det är viktigt med förklaringsmodeller till varför något har gått snett. Det viktiga är själva förändringen av en situation, inte varför den har uppstått. Vi tror att det viktiga är att söka finna ut det som fungerar i en människas liv och stärka det. Att inför sig själv erkänna sin resurser och sina styrkor. Det vi riktar vårt intresse mot stärker vi. Genom att fokusera på våra starka sidor, kan man säga att vi styrker dem. Det är i våra resurser som vi har svaret på de problem vi möter. Istället för att analysera misstag, analysera framgångar. Om man ska söka förklaringar till saker, sök förklaringar till de förbättringar man tycker ha inträffat. Hur gjorde jag för att det blev så bra?

Om att veta vad man vill
Att veta vad man vill är själva grunden. Att ställa sig frågan vad det är vad man vill med sitt liv är det väsentliga, inte varför man kanske tycker att saker har blivit fel. Detta är två helt olika sätt att se på livet. När jag fokuserar på mina mål, vad jag vill, stimulerar jag samtidigt medvetenheten om mina resurser. När jag vet vad jag vill, kan jag också analysera vad gjort som har tagit mig i den riktningen. Att bli medveten om min kraft och det som är mina styrkor. När man vet vad man vill, ska man sätta delmål på vägen dit. Den generella regeln är att målet ska vara litet, dvs det ska vara enkelt i meningen att det ska vara möjligt att uppnå. Erfarenheten har visat gång efter annan att en liten förändring ofta leder vidare till en annan liten förändring. Målet ska vidare vara positivt formulerat. Om det är ett beteende jag vill förändra, ska jag fokusera på det bättre beteendet jag vill uppnå.

Om det goda livet
Det beror på långt man vill gå för att berätta kring det, men det är precis detta som jag funderat på länge. Vi pratar ju inte om detta i vår tid. Vi pratar om utbrändhet, ohälsa allt negativt men inte om livskvalitet. Allt tycks vara så fokuserat på problem, ett problemtänkande. Jag menar att man måste se på sakerna från andra polen, dvs. hur vill vi ha det istället.

Det goda livet är något som vi skapar tillsammans. Det behövs en samarbetsanda. Att människor får fundera och definiera begreppets innebörd. Att vi tillsammans pratar om vägar till målet. Om vi tar skolans värld som exempel, så handlar det där om att låta lärare och elever tillsammans prata om det goda livet. Man kanske kommer fram till att det goda livet i skolan handlar om god klassanda. Nästa steg är sedan att man gemensamt definierar vad denna klassanda är för något. Viktigt att skapa en diskussion kring frågan, att folk får tänka till. Vad betyder det goda livet för dig och vad är det som gör att du upplever det. Att man får bidra till definitionen som ges. Att människor helt enkelt känner sig delaktiga i processen. Dock om allas definitioner skulle skrivas ned, skulle du få en sådan informationsmängd att ingen orkar läsa igenom hela dokumentet. I mitt arbete med företagsvärlden löste vi det så att vi tog all den information vi fått in från arbetsplatser kring vad folk sagt om det goda livet och sammanställde den. Vi bestämde oss för att göra en sammanfattande karta över vad människor hade svarat. Det blev en karta med åtta punkter och vi kallade den för dubbelstjärnan.

Om dubbelstjärnan
Dubbelstjärnan är två stjärnor som ligger över varandra, varje stjärna har fyra spetsar. Den översta stjärnan är de goda och positiva saker som folk behöver uppleva i sitt liv för att må bra. Den första punkten i den goda stjärnan är uppskattning. Människor behöver få uppskattning från sin omgivning, en feedback. Om du inte får det direkt kan du kanske tänka, vänta bara så ska ni få se. Det är miljön som bestämmer om vi känner uppskattning.

Den andra punkten är humor. Livet kan inte bara vara allvar hela tiden. Vi måste ha med glädjen och skrattet. Humor hjälper oss att må bra. Viktigt att man tillsammans pratar kring hur humorn får en plats i vår vardag.

Den tredje punkten i stjärnan är framgång. En känsla över att man gjort något. Metaforiskt kan man ju se det i fotboll när man gjort mål och hela laget delar känslan; vi gjorde det. Att man gör framsteg, vi rör oss framåt. Den fjärde punkten är omtänksamhet. Att det finns en känsla av att folk bryr sig om en. Min omgivning är mig inte likgiltig, den är tvärtom hjälpsam och ställer upp. I en sådan miljö känner jag mig inte ensam. Handlar förstås också om att man själv hjälper andra, att man ger. Att öva sig på att ge omtänksamhet till andra.

Under denna stjärna ligger den andra stjärnan. Denna stjärna handlar om livets realiteter. Livet innehåller ju inte bara positiva saker. Denna stjärna har också fyra spetsar.

Den första punkten är problem. Det handlar om hur vi talar om problem, hur vi tacklar dem på vår arbetsplats, i vårt hem osv. Vi kan alla bli duktigare på att lösa problem. Vi behöver ju inte göra på det gammalmodiga sättet, dvs att bara fråga efter vems fel är detta. Det finns andra sätt än att hitta syndabockar. Man kan närma sig saker lösningsfokuserat, vilket går ut på att fundera kring hur ska vi göra istället, att gemensamt söka en ny lösning på en situation. Hur pratar vi om problem i det här samhället, den här skolan eller i den här relationen. Pratar vi på det sättet att det blir gräl och strid och en otrevlig stämning eller pratar vi på det sättet att vi håller lösningar i fokus istället?

Den andra punkten är kränkningar. Hur bra vi än har det i livet, så händer kränkningar. Vi måste förutom att vinnlägga oss om ett positivt bemötande av varandra, vara rustade att hantera kränkningar när de kommer. Att tackla kränkningar betyder inget annat än att när folk råkar ha kränkt varandra, så ska man kunna prata om det. Att vi efteråt kan prata ut med varandra om det som skett, så att man kan komma överens. Att hantera kränkningar är en mycket viktig del av det goda livet. Det kallas även för förlikning i det här tänkesättet.

Stjärnans tredje punkt är motgångar. Livet tillhandahåller oss motgångar hur bra vårt liv än är för övrigt. Det kan vara ekonomiska motgångar, skilsmässa, olyckor eller svåra sjukdomar. Vi kan helt enkelt inte undvika motgångar här i livet. Hur rustade är vi för motgångar? Hur pratar vi kring situationer där det t ex har hänt en olycka. Frågar vi si eller så. Vilka frågor ställer vi, hur ser vår agenda ut. Jag tror vi måste lära oss mer om detta. Det gäller inte bara i idrottsvärlden när laget förlorat och man måste peppa sig för nästa match, utan det gäller i högsta grad i vår vardag.

Den sista och fjärde punkten är kritik. Att ge och ta emot kritik. Det kommer alltid situationer där man måste ge kritik, i såväl arbetsliv som på hemmaplan. Det går inte att komma ifrån. Det viktiga är hur vi gör det. Om vi ger kritik på ett obehagligt sätt blir människor försvarsinställda och kommunikationen bryts. Det är inte bra, för den som ger kritik kanske har rätt. Det kanske finns en viktig information i kritiken. Att ge kritik är en social färdighet som man kan träna.

Allt detta och mycket finns att läsa i min bok som handlar just om dubbelstjärnan. 

Text: Hans Ljungqvist

Intervjudatum 2002-09-20