Kjell Hansson

 

Vem är Kjell Hansson?
Kjell Hansson är socionom och psykolog samt professor på Socialhögskolan i Lund. Forskar och handleder inom området familjeterapi och salutogenes. 
 
Varför valde vi att intervjua Kjell Hansson?
Kjell Hansson är kliniskt verksam inom området familjeterapi men arbetar framför allt med utbildning och forskning. Han har därvid fokuserat på ett hälsoperspektiv (salutogent perspektiv) och den psykologiska motståndskraft (KASAM, känslan av sammanhang), som hjälper oss igenom svårigheter. Således områden av stort intresse för det goda livet.

Nyckelord under intervjun
Motståndskraft, känsla av sammanhang, grundförutsättningar för det goda livet, riskfaktorer- hälsofaktorer, samhällssatsning, politiker, riskfamiljer, långa äktenskap, aldrig för sent, forskning, idrott, det goda livet.

Om sig själv
Född 1942 som yngsta barnet i en syskonskara av åtta barn. Sex äldre systrar. Fadern var folkskollärare. Drabbades som liten av polio, men trots detta under ungdomen aktiv inom idrotten.
Kanske är det denna erfarenhet om möjligheten att klara sig trots handikapp, som ligger till grunden för hans påstående att ”det är bra att vara begåvad, annars får man arbeta – det går nästan lika bra”

Om motståndskraft, KASAM – känsla av sammanhang
I svåra situationer är det viktigt att vi har tillgång till en psykisk motståndskraft ( eng. resilience- elasticitet, spänstighet). Man kan se denna motståndskraft ungefär som en vaccination. Skyddet behövs inte i vanliga fall när vi har det bra, men behövs i samband med belastningar. Genom en god motståndskraft påverkas vår hälsa positivt och vi blir mindre sårbara för stress.

Den israeliske sociologen Aaron Antonovsky myntade begreppet KASAM, känsla av sammanhang, som ett begrepp för denna motståndskraft. Detta begrepp rymmer tre olika delar; begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Med begriplighet menar man att världen är begriplig och förutsägbar, att det finns en struktur. Hanterbarhet innebär en tilltro till att man har resurser att klara situationen. Meningsfullhet innebär att man vill skapa ett meningsfullt och positivt liv.

KASAM uppstår i ett möte mellan arv och miljö. Genom forskning på framför allt tvillingar har man kommit fram till att ungefär 35 procent beror på arvsanlag och 65 procent på miljön. Från början trodde man att KASAM utvecklades under barn och ungdomsår och var färdigutvecklat vid 25-30 års ålder. Senare forskning har dock visat att KASAM kan ändras under hela livsloppet. Det är således aldrig för sent att arbeta för att höja sin känsla av sammanhang.

Om den nya ohälsan
Vi ser ett hårdnande arbetsklimat framför allt i offentliga sektorn. Belöningen för de anställda är dålig, det vill säga att lönerna är låga. Forskning har visat att det allmänt sett är ogynnsamt om arbetsinsatsen är för hög i förhållande till belöningen. Dessutom innebär en låg lön minskade ekonomiska möjligheter till rekreation på fritiden.

För att människor ska må bra måste det finnas vissa grundförutsättningar, att basala livsvillkor uppfylls. Detta handlar om arbete, bostad och en rimlig lön.

Det behövs en samhällssatsning för att höja lönerna. En höjning av skatterna med ett par tre kronor skulle innebära höjda löner för de många lågbetalda kvinnorna i offentliga sektorn och ge en känsla av att deras arbete är värdefullt och uppskattas. I dag blir underbetalda kvinnor beroende av en man med högre inkomster för att kunna klara sig ekonomiskt.

Det behövs således en politisk vilja att förändra. Kjell Hansson är pessimistisk härvidlag och menar att politikers enda intresse är att bli valda. Har man detta fokus är man inte intresserad av långsiktiga lösningar som krävs för en samhällsförändring.

Om barn, ohälsa och förebyggande arbete
Redan på 70- talet kunde man visa att hur barn mår är beroende av bemanningen på dagis. Denna kunskap har dock inte medfört att man försökt hindra nerskärningen av personal på daghemmen. Det finns dock goda exempel utomlands på att politiker engagerat sig för att aktivt förebygga ohälsa genom arbete med barn och deras föräldrar.

I Norge har man politiskt satsat på föräldrautbildning för högriskgrupper på en bred front. I denna föräldrautbildning får föräldrarna lära sig ett bättre beteende mot barnen, och man har med detta kunnat visa en klar minskning av asociala beteenden.

Att detta är en lönande verksamhet kan man förstå om man vet att en heroinist kostar samhället 20 000 kronor per dag, och att en värsting kostar uppemot 20 miljoner kronor att rehabilitera.
Om man utbildar tio familjer och därmed hindrar ett enda barn från att bli en värsting har detta lönat sig!

Även i USA har man mycket positiva exempel på förebyggande åtgärder. I Oregon (Oregon Social Learning Centre) erbjöd man riskfamiljer att genomgå föräldrautbildning för att kunna hjälpa sina barn att bli bättre i skolan och fungera bättre med kamrater. För att undanröja hindren för familjerna att komma erbjöd man gratis barnpassning av övriga barn, mat, och taxitransport till kliniken. Man erbjöd även betalning för tiden föräldrarna vistades på föräldrautbildningen.

I Skövde har man arbetat med tidig intervention i skolan. Man har där tagit fram barn som man i förskolan och lågstadiet inte vetat vad man skall göra något åt. Familjerna har inte ansett det vara några problem hemma men accepterat att man arbetat terapeutiskt med barnen i skolan. Så småningom har föräldrarna dock upplevt behandlingen så positivt att en tredjedel av dem bett om besök i hemmet också.

De preliminära resultaten av behandlingen visar att den är effektiv. Modern och barnet har haft positiva effekter, medan fadern ej upplevt lika stor effekt. KASAM, känslan av sammanhang, hos mor och barn ökade, medan faderns KASAM minskade. Denna minskning hos fadern kan också ha varit ett positivt resultat av behandlingen eftersom de tidigare legat mycket högt vilket inte heller är bra.

Problemet med förebyggande åtgärder är att det i början blir kostsamt i och med att man då måste tillsätta resurser både för behandling och preventivt arbete. Därför måste man se det långsiktigt, vilket politiker har svårt för. Men det finns också en tröghet inom sjukvården att arbeta förebyggande. Trots att det finns mycket kunskap om riskfaktorer för ohälsa, och var man skulle kunna lägga förebyggande resurser, görs ofta ingenting.

Forskning visar att barn till förstföderskor med invandrarbakgrund har ökad risk för att utvecklas sämre. Trots att denna riskfaktor var känd på BVC hände i många av fallen ingenting. Man satte alltså inte in några extra åtgärder för att förebygga ohälsa trots att sambandet var klarlagt (ännu ej publicerade data).

Om skolan och de nya bokstavsdiagnoserna
Kjell Hansson är negativ till de många neuropsykiatriska diagnoser som i dag ställs på barn. För att en diagnos ska ha någon funktion måste det ha en betydelse. Men man har funnit att när man behandlar barn terapeutiskt har diagnosen ingen betydelse utan behandlingen är lika effektiv eller verkningslös oberoende av diagnosen.

Om vikten av forskning och hälsofaktorer
Kjell Hansson menar att det är viktigt att man forskar på vilken behandlingsmetod som är bäst. Det sägs att en av de viktigaste faktorerna i all psykoterapeutisk behandling är relationen mellan terapeut och patient, och att själva tekniken endast står för 15 procent av behandlingsresultatet. Detta menar Kjell Hansson är dock viktigt för den enskilde patienten.

Det finns metoder som används flitigt och där det inte finns någon bra forskning som visar om metoden verkligen är effektiv.

Generellt när det gäller forskning är det viktigt att inte bara titta på orsaker till ohälsa och riskfaktorer utan minst lika viktigt att titta på hälsofaktorer, friskfaktorer. Skall man förstå hälsa måste man se på helheten.

Att det är positivt att arbeta för hälsa visar forskningsresultat som visar att det är möjligt att få positiva förändringar långt upp i åren även om starten har varit problematisk. Således ju tidigare insats desto bättre effekt, men det aldrig för sent att göra något.
Det är således aldrig för sent att skaffa sig ett lyckligt liv!

Om självhjälpsgrupper som ett långsiktigt stöd
En del människor med långvariga problem har behov av långsiktigt stöd. Det är kanske inte rimligt att man kan erbjuda detta inom sjukvårdens ramar. En annan lösning skulle därför kunna vara självhjälpsgrupper, som viktväktarna. Varför inte på samma sätt ha till exempel smärtväktare.

Om långa äktenskap
Att människor kan leva i långa äktenskap beror på vissa faktorer. En sådan viktig faktor är att man kan komma överens om hur man ska ha det, således en god problemlösningsförmåga. Det innebär inte att man behöver göra saker tillsammans, bara att man är överens om hur man ska göra så att båda blir tillfredsställda.

Man ska också kunna ge varandra kärleksgåvor, till exempel följa med den andre på någonting som den blir glad över att ha sällskap på. Det får dock inte vara en uppoffring eller maktkamp utan ett frivilligt erbjudande, en kärleksgåva.

Negativa faktorer för ett äktenskap är kritik, avsky, tillbakadragenhet och försvarsinställning. Man har även funnit att för en negativ sak i äktenskapet måste man uppväga med fem positiva för att balansen ska upprätthållas.

Om idrott
Idrotten är en viktig hälsobefrämjande faktor. Varje människa kan hitta ett eget område inom idrotten som passar just henne eller honom, vilket ger ett ökat självförtroende. Man har bland annat funnit att de som idrottar mycket, generellt sätt har bättre betyg i skolan

Om det goda livet
Vad som är det goda livet är individuellt för var och en. Man måste fråga sig själv – Vad är det goda livet för just mig. Det gemensamma för oss alla är att vi vill ha frihet att välja själva. Man vill kunna påverka sitt liv och sin vardag (intern locus of control) i stället för att låta andra bestämma (extern locus of control).

Text: Karin Bengtsson

Intervjudatum 2002-08-28