Claes Janssen

 

Vem är Claes Janssen?
Claes Janssen är docent och psykolog. Är sedan 1982 verksam som universitetslektor vid Socialhögskolan. Han är författare till bl.a. böckerna Skratta med Gud och Förändringens fyra rum. 
 
Varför valde vi att intervjua Claes Janssen?
Claes Janssen är internationellt känd för sin teori om Förändringens fyra rum. Teorin handlar om hur vi som individer rör oss runt i olika tillstånd vid förändring. Vi rör oss runt i en psykologisk fyrarummare. De olika rummen är olika livslägen man kan befinna sig i. Vi befinner oss hela tiden i rörelse i denna fyrarummare. Janssen ger en gripbar bild av psykologisk förändringsprocess som varit till hjälp för många.

Den personliga fyrarummaren

1. Nöjdhet
   Anpassning. Allt känns rätt bra som det är. Ingen önskan om förändring. Avspänd behärskning av situationen. Realism. Ringa själviakttagelse. Upplevelse av att vara vanlig, som vem som helst.
2. Inspiration/utveckling
   Skapande förändring. Känsla av att vara i utveckling. Aha‑upplevelser. Känslorna obundna. Öppen, intensiv kontakt med nuet. Känslor av gemenskap. Starkt självför-troende. Energi, klarhet. Radikala idéer. Vilja att påverka.
3. Censur/Förnekande
   Pseudoanpassning. Ansträngd själv-behärskning för att upprätthålla ett mönster som känns ihåligt eller genomföra en uppgift som känns tveksam. Inga klara känslor. Nuet är ansträngande, tomt eller mekaniskt. Irritation. Upptagen av min bild i andras ögon, av att hålla masken och spela spelet.
4. Förvirring och konflikt
   Missanpassning. Något är eller känns fel, men jag vet inte om det är mig eller andra det är fel på. Självupptagenhet. Tillbaka-hållna känslor av rädsla, ilska eller ledsenhet. Mindervärdeskänslor. Dålig kontakt med andra. Tvivel, osäkerhet om vad som är rätt och/eller vad jag vill.

Teorin om förändringens fyra rum
Teorin handlar om fyra olika psykologiska rum med dörrar emellan. Fyra rum som vi livet igenom mer eller mindre rör oss igenom. Det är en teori om förändring. Det finns ingen värdering i teorin, inget bra eller dåligt. Det är olika tillstånd som är allmänmänskliga. Jag tycker att den är bra därför att den inte väcker några dåliga känslor kring den situation man befinner sig i.

Det är viktigt att känna till en sak. När vi presenterar Fyrarummaren – jag själv eller någon av dem vi har utbildat som nu ingår i det växande nätverket av användare, mest organisationskonsulter – gör vi det alltid genom att låta deltagarna själva bygga upp teorin utifrån sina personliga erfarenheter. Vi utgår från några frågor och låter deltagarna med nyckelord karakterisera två tänkta personer, en som svarar ja på dem, en som svarar nej. Alla bygga upp teorin. Det är det som är det egentligen märkvärdiga med teorin. Åttaåringar kan det (även om vi då använder en något annorlunda teknik). Förklaringen kan bara vara att teorin skildrar livslägen som alla känner igen.

När Fyrarummaren presenteras så blir effekten att deltagarna ”äger” teorin på ett helt annat sätt än den kan göra som bara lyssnat till någon som bara ”ritar och berättar” om lägena. Men det vet inte vederbörande själv och inte den som drar teorin heller. De vet inte vad de går miste om.

Om de olika rummen
När vi befinner oss i ”nöjdhetsrummet” känns allt bra som det är. Allt rullar på och man trivs. Vi har därför ingen önskan om förändring. Nästa rum, tillstånd, kallar jag ”censur”. I detta rum håller man masken utåt, men där inuti är det tomt. Känner kanske mig uttråkad eller irriterad. Jag är mycket upptagen av andras bild av mig. Ett ansträngt läge, som det krävs mycket energi för att upprätthålla. Det är kanske en kris som gjort att jag hamnat i detta rum eller livets egen inneboende förändring. Jag måste i detta rum se verkligheten i ansiktet för att kunna komma vidare. I nästa rum upplever jag stor förvirring. Något känns verkligen fel. Jag har dålig kontakt med andra. I detta rum förnekar jag inte längre att det gamla mönstret eller förhållningssättet inte fungerar men jag ser fortfarande inget alternativ. Det kan förekomma mindervärdeskänslor. Man är väldigt upptagen med sig själv. Detta rum har en vändpunkt,vilken förflyttar en till nästa rum, inspiration/förnyelse. När man ger upp det man var tvungen att ge upp, vad det nu än månde vara, sker en slags nollställning. När det gamla getts upp, öppnar sig de nya alternativen, möjligheterna. Energin återvänder, en klarhet infinner sig. Man har ett starkt självförtroende. Det gäller nu att fånga en av de olika möjligheter man tycker sig ana. Att ta tag i något som känns realistiskt. Efter detta rum är vi tillbaks i nöjdhet igen. Detta är en förenkling av teorin. Den som är intresserad kan läsa mer i min bok Förändringens fyra rum (se litteraturtips nedan)

I diagrammet fattas pilar som visar rörelsen, som alltså går motsols.

Om att "gå in i väggen"
En av pojkarna i min frus skolklass, där man arbetar med Fyrarummaren, säger i en intervju att det är bra att fundera på hur man mår, annars vet man ju inte varför man är glad eller ledsen. Han uttryckte med detta essensen av känslomässig medvetenhet, vad den medvetenheten är bra till. Ta utbrändhet som exempel. Jag tror att man riskerar att bli utbränd när man inte länge vet vad som gör en glad eller ledsen. Det finns då ingen möjlighet att orientera sig, att veta vad man bör söka sig till, göra mera av, respektive göra mindre av. Det är inte konstigt att man går in i väggen då.

Om det goda livet
Det goda livet – det är att ha mer av plustid än av minustid. Men samtidigt måste det goda livet ha kontakt med minusfaktorerna. Det får ju inte sväva fritt i luften. Det fina med förvirringen är att man kommer i kontakt med viljan. Jag befinner mig där för att jag vill något. Jag har något behov som inte är tillfredsställt. Det är förstås smärtfyllt att ha kommit i kontakt med detta men samtidigt nödvändigt för att kunna ta ansvar för sitt framtida liv.

Om vi haffar en slumpmässigt utvald människa ute på en gata, är nog troligt att hon levt sig bor från sitt centrum i olika grad. Hon måste börja med att göra någon slags övergripande val och sedan söka sig tillbaks mot sitt centrum. Att jag väljer att göra mitt bästa för att hitta mig själv och sen förverkliga mig själv. Processen stärker sig själv, övning ger färdighet. Människor har förlorat den här förmågan i olika utsträckning. Det är precis som om deras liv inte har med dem själva att göra. Om man frågar dem om deras bestämmelse, om varför de lever, skulle svaret i många fall bli ett slags aba-kadabra. Vadå bestämmelse? Det är viktigt att vi ser våra liv i ett större sammanhang.

Om känsla av mening
Denna fråga har jag ställts inför gång efter annan som terapeut. Patienten har förlorat sin känsla av mening. Hur hittar man sin mening? Det finns ett svar i min bok Skratta med Gud som kommer från Albert Camus. Han säger att vi ska värdesätta våra förtvivlans nätter. Här finns meningsmöjligheter som jag inte tagit till vara. Det är viktigt att ge upp det som är nödvändigt att ge upp. Detta vet man kanske inte på rak arm vad det är men man kanupptäcka det just under sin förtvivlans nätter. Att ta med sig dessa förtvivlans nätter till dagsljuset och sörja. För att kunna sörja måste du först ha upplevt att du förlorat något. Efter det att du sörjt kan du som fågel Fenix resa dig ur askan och bli någon annan. Fyrarummaren är kopplad till dödpånyttfödelsemyten. Att dö bort från något gammalt, så att det nya kan växa fram. Starkast stötte jag på detta när jag arbetade med blinda. De måste ”dö från sin seende människa”, sa de, för att kunna anpassa sig till ett liv som blind. Ett uppgivande av något känns alltid som en liten död…

Om Försvar för Djävulen
Jag har skrivit en bok som heter Försvar för Djävulen. Där visar jag att man kan bjuda in Helige ande, Jesus, Gud och Djävulen i Fyrarummaren. Det visar dig att dessa arketyper kan hjälpa dig att gå runt, att kontakta dem på ett medvetet sätt. Djävulen är en figur som håller fast dig i censuren om du är omedveten om din identifikation med honom. Men om du blir medveten om detta kan du bryta din identifikation med Djävulen. Den helige ande håller fast dig i förvirringen om du omedvetet identifierar dig med denne. Men om du medvetandegör din identifikation, kan Den helige ande hjälpa dig genom förvirringen. Poängen med Den helige ande är att det inte går att göra sig en bild av vederbörande. Den helige ande är vem som helst. Om du således tänker; om jag inte vore jag, utan någon annan, vad skulle jag då göra i min förtvivlans natt? Vi håller oss fast i att vi ska vara den vi var förut. Det krävs mod att släppa den gamla bilden av sig själv.

Om att bejaka sin skugga
Gunnar Ekelöf har skrivit en dikt om S:t Göran och draken. Den har som genomgående tema att vi egentligen är mytens alla komponenter, S:t Göran, draken, hästen och prinsessan. Detta är en bra myt för den terapeutiska processen. Den lyfter för det första upp ditt liv på ett mytiskt plan och ger dig en kontakt med arketyperna. Jag tycker att det är förträffligt att se sin ångest som draken. Tankeställaren för mig är dock att det är mest synd om den stackars hästen, medan S:t Göran verkar befinna sig i en slags abstrakt himmel.. Det handlar inte om att döda draken, utan om att bejaka den. Draken är skuggan, de sidor hos oss själva som vi inte vill se. Jung aktade sig mycket noga för att bli för tydlig när det gällde hur man bejakar sina skuggsidor. Han ansåg uppenbarligen att det är bättre att ha formuleringen "att jaga drakar", än att trivialisera till ett vardagligt plan. 

Text: Hans Ljungqvist

Intervjudatum 2002-06-12