Lars Werkö

 

Vem är Lars Werkö?
Lars Werkö, född 1918, är läkare, professor i internmedicin. Även varit verksam i läkemedelsindustrin (Astra). Sedan pensioneringen arbetat på SBU- Statens beredning för medicinsk utvärdering.

Varför valde vi att intervjua Lars Werkö?
Lars Werkö har mycket lång erfarenhet av det nuvarande medicinska paradigmets forskningstradition, sjukvård och läkemedelsindustri. Under sitt liv har han sett hur samhället och dagens situation inom sjukvården har utvecklats. Han är också 84 år gammal, aktiv, deltar i sjukvårdsdebatten och skriver artiklar trots hälsoproblem. Således ett positivt exempel för det Goda Livet i sig själv.

Nyckelord under intervjun
Organisation, forskning, utbildning, balans mellan behov, möjligheter och resurser, mekanistisk syn på människan, helhetssyn, överblick, kontroll, lagom, fysisk aktivitet, sociala kontakter.

Om sig själv
Född i Blekinge som nummer ett av två syskon. Fadern var affärsman och dog när Lars Werkö var 14 år gammal. Han är den enda i familjen som blivit läkare, men tror inte att faderns tidiga död påverkat hans yrkesval.

Han har inget direkt motto i livet, men han har alltid fångat tillfället i flykten, och tagit till vara möjligheter. Ett exempel på detta är när han 1975 gick över till en tjänst på läkemedelsföretaget Astra. Han hade då börjat känna sig överbelastad på grund av alla uppdrag, och såg möjligheten att kunna släppa stora delar av det gamla, och starta en ny väg, när möjligheten bjöds.
Egen erfarenhet av sjukvården fick han för sjutton år sedan i samband med en svår sjukdom. Det han då lärde sig var att läkarnas yrkeskicklighet var viktig, men lika viktig var den övriga vårdpersonalens omvårdnad.

Om förändringen inom sjukvården
En stor förändring har skett både i samhället och i sjukvården. En positiv effekt är att patienter är mer kunniga och pålästa, men det negativa är att orealistiska förhoppningar om behandlingsmöjligheter väcks. Ofta blåser medierna upp forskningsresultat, som inte är praktiserbara inom sjukvården lång tid framåt, så att människor tror att behandlingen finns inom räckhåll.

När Lars Werkö startade sin läkarbana fanns det som sjukhusläkare mer tid för det personliga mötet med patienten. Patienterna lades ofta in på sjukhuset och följdes av den ansvarige läkaren. Det fanns också tid för uppföljning. Detta gav en mycket god patient- läkarkontakt och en djup tillfredsställelse för läkaren i arbetet. Även om man hade mindre behandlingsmöjligheter kändes relationen till patienten som djupt meningsfull och gav mycket även till läkaren.

I dag har möjligheterna för mötet mellan läkare och patient minskat på sjukhusen. Man gör en åtgärd och sedan sker uppföljningen hos någon annan, ofta primärvården, vilket ger sjukhusläkaren en minskad kontinuitet, och patient - läkarkontakt, men också en förlust av kunskap.

I all vår tekniska utveckling har vi således förlorat något – den personliga relationen till patienten. Den som gav meningsfullhet åt arbetet. Trots att vi blivit allt fler inom sjukvården har vi inte proportionerligt mer tid för patienterna. Tidigare ägnade man sig framför allt åt rent sjukvårdsarbete Mer tid, kanske hälften, läggs däremot i dag på annat, dokumentation, möten etc.

Läkarkåren har också förlorat kontroll över sjukvården, och det har uppstått ett ökat konkurrensförhållande till andra sjukvårdsgrupper främst sjuksköterskor.

Om fördelning av resurser
Vi behöver få överblick och se vilka behov vi egentligen har inom sjukvården.

En engelsk undersökning har visat att när man intervjuade 1000 personer om de upplevt symptom senaste månaden, rapporterade 700 symptom av något slag. Av dessa sökte cirka hälften läkare, och av dessa lades 30 in på sjukhus. 1-2 av dessa 30 krävde vård av något slag hos sjukhusspecialist.

När man hör dessa siffror blir det tydligt, att det är vårdcentralerna som behöver förstärkas och inte sjukhusen. Men det skall vara en primärvård där läkarna är välutbildade och arbetsförhållandena goda, så att läkarna stannar kvar. Att ha läkare som bara stannar två månader eller kortare i taget är kontraproduktivt.

Det är också viktigt med ett gott samarbete mellan primärvård och sjukhus. I dag finns mycket revirstrider inom hela sjukvården, där det handlar mycket om kampen om resurserna, vilket påverkar sjukvården negativt.

Om forskning
Vår medicinska kunskap grundar sig på en population (befolkning), som föddes före första världskriget, överlevde Spanska sjukan, genomlevde trettiotalets depression, och andra världskriget. Denna kunskap tillämpar vi nu på de människor som fötts efter andra världskriget, och ej upplevt någon samhällsnedgång förrän på 90-talet. Kan vi tillämpa den kunskap vi fått på dessa nya generationer??

Om vårt medicinska paradigm
Vi har i dag en mycket stor kunskap om detaljer och minsta enheter i kroppen, men kanske vi har förlorat något på vägen. Det tycks som att vi i vår högteknologiska sjukvård, där vi vet mycket om människans minsta beståndsdel, har mindre kunskap om helheten, det vill säga hur patienten fungerar som en helhet. Detta gör att vi alltför lätt fokuserar på enskilda mätvärden och provsvar, och ger detta alltför stor betydelse. Vi fokuserar till exempel på det enskilda blodtrycksvärdet som det enda viktiga, men glömmer att blodtrycket är något som aldrig är konstant utan varierar under dygnet, ja till och med med varje hjärtslag.

Forskning, även i stora välgjorda studier reducerar människor till grupper och fall, men varje människa är unik och måste bedömas som den unika varelse han eller hon är. Det finns således tecken på att vi faktiskt gått för långt i den mekanistiska synen på människan, och därmed förlorat helheten.

Om läkemedel och läkemedelskostnader
Vi befinner oss också i en brytningstid när det gäller läkemedelsanvändningen. Våra läkemedel blir dyrare och dyrare, och det kommer mer läkemedel som skräddarsys för de enskilda patienterna, vilket blir mycket kostsamt. Samhället och den politiska styrningen måste bestämma vad vi har råd till.

Är det så att vi skall använda läkemedel som är 10 procent bättre än de gamla, om de är mycket dyrare. Vi kanske måste inse att den hälsovinsten man gör är alldeles för liten i förhållande till kostnaden.

Experter inom sjukvården tenderar också att sjukförklara större grupper av människor i och med att man sätter normalvärdens gränser till exempel gällande blodtryck och blodsocker lägre och lägre. Detta innebär allt större behov av läkemedel även i grupper som upplever sig som friska. Frågan är om detta är rimligt och vad det innebär för den enskilde individen och för sjukvårdens belastning och kostnader.

Om de nya stressrelaterade sjukdomarna
Människor har alltid drabbats av sjukdomar, men sjukdomspanoramat förändras när samhället förändras. När vi hade depression, arbetslöshet och fattigdom förr blev människor inte utbrända utan söp ihjäl sig eller dog i tuberkulos. Man kunde då få in en hel familj till lasarettet med olika yttringar av tuberkulosens härjningar, där samtliga dog. I dag kanske man drabbas av stressjukdomar som utmattningsdepression och liknande.

Att stress har betydelse för hälsan är inget nytt, till exempel vad gäller hjärt-kärlsjukdomar, men i dag fokuserar man mest på de ”nya sjukdomarna” vad gäller stressens effekter.

Sjukvårdens politiska styrsystem
Man borde avpolitisera sjukvården, och i stället ta stora övergripande beslut på en högre nivå, som man i dag gör till exempel gällande försvaret. Det är omöjligt att på en lokal politisk nivå ta rationella beslut, som kanske innebär att man inte blir omvald nästa mandatperiod. Det borde också finnas en mera övergripande patientorganisation som kunde hjälpa till att övervaka och utvärdera sjukvården.

För att politiker och tjänstemän i dag ska kunna ta bra beslut för vår sjukvård krävs att sjukvårdspersonal bättre kan överföra viktig kunskap till dessa beslutsnivåer. Kanske man skulle inrätta utbildning för dessa grupper. Det finns många kunniga inom sjukvården, som kan stå för en sådan utbildningsinsats.

Allmänt om sjukvården
Studera en vårdavdelning och se efter hur arbetet fungerar där. Tillsätt en grupp med läkare, sjuksköterskor och annan sjukvårdspersonal, patientrepresentanter, och arbeta fram en organisation för en vårdavdelning, som fungerar på ett nytt sätt.

Vi måste börja känna oss stolta över vårt arbete som arbetar inom sjukvården. Sjukvården genererar så mycket mer för samhället än ren sjukvård. Många arbetar med byggnadsarbete, tillverkning, livsmedel för att försörja sjukvården, och därmed är sjukvården mycket viktigare för hela samhället än vi tror.

Om livsmedelsverkets larm om akrylamid i våra vanligaste livsmedel, som till exempel knäckebröd. Ett sätt att försöka få mer anslag, vilket man även fick!

Om det goda livet
Att ha kontroll över olika faktorer i livet är viktigt!

En stor studie i England ( Whitehall studien) där man följde 12 000 personer med fast anställning och bostad, visade att de längst ner i organisationen hade ökad sjuklighet och dödlighet. Det var genomgripande för studien att ju högre upp man satt i organisationen, desto bättre mådde man. Den högste chefen hade till och med bättre hälsa än den näst högste chefen.

Sedan är det nog så att måttlighet eller lagom av det mesta är viktigt, till exempel fysisk aktivitet. Och troligen är det så att fysisk aktivitet är bra, men i en del fall kan kanske den hälsosamma effekten bero på den goda sociala aktiviteten som ofta hör samman med sporten. Sociala kontakter är således viktigt för att må bra. 

Text: Karin Bengtsson

Intervjudatum 2002-05-02