Lars-Magnus Engström

 

Vem är Lars-Magnus Engström?
Lars-Magnus Engström är professor i beteendevetenskaplig idrottsforskning med särskild inriktning mot idrottspedagogik vid lärarhögskolan i Stockholm. Institutionen för samhälle, kultur och lärande.
Hans forskningsintresse har främst riktats mot idrotts- och motionsvanor hos barn, ungdomar och vuxna. 

Varför valde vi att intervjua Lars-Magnus Engström?
Lars-Magnus Engström har i över fyrtio år intresserat sig för fysisk aktivitet, idrott och motion. Han startade sin bana som gymnastiklärare och har därefter studerat pedagogik och är numera professor på lärarhögskolan i Stockholm. Han har lett och deltagit i flera stora studier om motionsvanor. Dessa studier har bland annat haft som syfte att undersöka hur motionsvanorna har förändrats under de senaste decennierna. Han har dessutom under senare år intresserat sig alltmer för orsaken till att människor väljer den livsstil de gör. Således en person med stor kunskap inom området fysisk aktivitet – livsstil - hälsa.

Nyckelord under intervjun
Fysisk aktivitet, motion, idrott, kulturyttring, jämställdhet, grupptillhörighet, att bli älskad, ytan, kroppsfixering, livsstil.

Om sig själv
Lars-Magnus Engström föddes 1938 i ett samhälle som var mycket annorlunda än det som finns i dag. Valmöjligheterna var betydligt färre; ett radioprogram, ingen TV. Det fanns tydliga regler, en annan tro på Gud, och barnen mötte en vuxenfront på ett annat sätt än man gör i dag. Han växte upp som enda barnet i en familj som var intresserad av att röra sig ute i skog och mark. I kamratkretsen och den omkringgivande miljön var fysisk aktivitet en självklarhet och ingick som en naturlig del i det dagliga livet. Att röra sig, spela, leka var en självklarhet på ett helt annat sätt än det är för barn i dag.

Om fysisk aktivitet, motion och idrott
När vi vill få människor att röra sig mer för hälsans skull bör vi i första hand tala om fysisk aktivitet som byggs in i vardagen. Motion får mer betraktas som en kulturyttring. När det gäller idrotten är det viktigt att lägga ett sociologiskt perspektiv, och titta på den som en viktig uppfostrande miljö för det uppväxande släktet. 

För att man skall få en hälsoeffekt bör man röra sig minst 30 minuter per dag. Aktiviteten kan vara lågintensiv och motsvara måttlig till snabb promenadtakt, vilket innebär att man bör få en viss pulsstegring av den. Människor behöver inte krångla till det så mycket utan kan använda sig av aktiviteter som finns i vardagen, gå i trappor, cykla eller gå till arbetet och skolan. Till exempel, säger Lars-Magnus Engström, bör vi sluta med att se trapporna som nödutgångar, utan som ett bra sätt att bibehålla hälsan. Man behöver inte ta alla trettio minuterna på en gång utan kan dela upp det i två eller tre pass under dagen. Man kan alltså ”samla på sig” fysisk aktivitet under hela dagen så att man kommer upp i den halvtimmen som behövs för att få de goda hälsoeffekterna..

Om vad samhället kan göra för att underlätta fysisk aktivitet i vardagen
Samhället bör ta ett stort ansvar för att göra inne och utemiljön så attraktiv som möjligt för rörelse. Det bör planeras för bra cykel och gångvägar, och i arbetslokaler och bostadshus skall man inspireras till rörelse till exempel genom trappor som är placerade så att de inbjuder till att gå i. I skolan finns ett visst antal idrottstimmar som är obligatoriska, men kommunerna kan öka på detta antal om man vill, och borde göra så. Skolan borde också arbeta för att fysisk aktivitet skall ingå som en naturlig del även i annan undervisning, som en naturlig integrerad del av allt arbete i skolan.

Om motion
Motion är en kulturyttring, där det bland annat handlar om grupptillhörighet, och social klass. Motionsformerna kan delas in i olika grupper som tävlingsmotion, dans, lek och friluftsliv. I vårt moderna konkurrensinriktade samhälle har tävlingsmotionen fått ett stort utrymme. Den är ursprungligen en manlig kroppsövning, där reglerna är gjorda av män för män. Det viktigaste i denna motionsform är rangordningen, att vinna. Värdegrunden är kamp, seger och kontroll. Men det finns således andra motionsformer där det inte går att konkurrera, som dans, lek, som till exempel bollspel, och friluftsliv. Här gäller det oftast att kunna samarbeta i stället.

Om vem som motionerar
Man vet i dag, genom de studier som gjorts, att det i barnaåren är en social snedrekrytering, till motionsaktiviteter. Man börjar engagera sig i idrottsföreningar redan vid fem till sju årsåldern. Det gäller då att ha rätt föräldrar, som vill engagera sig och som har sociala och ekonomiska möjligheter att stötta sina barn i deras fritidsaktiviteter. Det finns i dag en stor grupp barn som ej är speciellt aktiva. Deras enda fysiska aktivitet är via skolidrotten. Och tyvärr har minsta antalet obligatoriska idrottslektioner i skolan sjunkit senaste decennierna. Det är därför en viktig uppgift för skolan att öka möjligheterna för fysisk aktivitet för eleverna under skoldagen.

En av Lars-Magnus Engströms stora studier har undersökt vad som har hänt med ungdomars motionsvanor när de blivit vuxna. Man har i studien valt ut ungdomar i femtonårsåldern, och följt dem, en del ända till fyrtiosju års ålder. En av de saker man velat ta reda på är vilka som fortsätter att vara fysiskt aktiva med motion av något slag upp i vuxen ålder. Man har då funnit tre viktiga faktorer, nämligen betyget i gymnastik, betyget i teoretiska ämnen och faderns socialgrupptillhörighet. Har man goda betyg och fadern har en högre socialgruppstillhörighet är sannolikheten stor att man motionerar som vuxen.

Generellt kan man säga om de människor i studien som är mellan fyrtio och fyrtiosju år att viktiga faktorer för motionerande är den sociala positionen, om man bor i stad eller på landet och om man har många vänner som motionerar eller inte. Detta blir förståeligt om man ser motion som en kulturform, som står för något i ens egna och andras ögon. Det ger en gemenskap med en viss grupp och ger värde i andras ögon. Som exempel tar Lars-Magnus Engström en kvinna som bor i ett villasamhälle och bestämmer sig för att börja jogga. Hon får positiva kommentarer om att hon börjat motionera, och upplever att det ger henne ett ökat värde i hennes omgivning. Om hon däremot är en kvinna i glesbygden långt upp i landet upplever hon troligen inget stöd från omgivningen, utan det betraktas som något konstigt om hon börjar ge sig ut och jogga. Det stämmer inte med den kultur hon befinner sig i och det är ju därmed mycket mindre sannolikt att hon fortsätter eller ens börjar.

Vad gäller utbildningsnivå och motion vet man att människor med högskoleutbildning motionerar mer. Man skulle kunna tänka sig att det beror på att man haft lättare att förstå det positiva sambandet mellan motion och hälsa som finns, men det tycks inte så enkelt. Hos människor som gjort en klassresa och har sitt ursprung i arbetarklassen tycks den tidigare grupptillhörigheten påverka motionsvanorna i negativ riktning. Så den socialgruppstillhörighet man haft som barn, är lika betydelsefull som den utbildningsnivå man själv skaffat sig.

Om livsstil
Lars-Magnus Engström har på senare år intresserat sig alltmer för varför man har den livsstil man har. Något som är mycket viktigt för oss människor är att känna tillhörighet och bli respekterad i den grupp man är i. Man behöver känna att man gör rätt saker, som ger en gruppgemenskap och en gruppkänsla.
För femton år sedan var det till exempel inne med vindsurfing i vissa grupper. Det förknippades med ungdomlighet, frihet, tjusighet. Andra grupper attraherades av det värde som låg i sporten, och därmed var det början till slutet eftersom detta i sig ändrade den värdegrund som gjorde sporten attraktiv. Nu åker man inlines i stället, ett tag till i alla fall, tills även den sportyttringens värde förminskas. Man kan alltså kort och gott säga att vissa människor motionerar inte, för att andra gör det.
Det är således mycket svårt för sjukvården att få människor att motionera mer i och med att det är så många andra faktorer som påverkar. Grupptillhörigheten är viktigare än sjukvårdens budskap. Man borde därför prata mer om fysisk aktivitet i vardagen än om motion, och uppmana människor att röra sig mer i sin vanliga vardag. Till exempel cykla eller gå till arbetet.

Om dagens kroppskultur
I dag är vi mycket fixerade till ytan. Budskapet är att man själv kan påverka och att man ser ut som man förtjänar. Det är det unga och vältränade som gäller. Kvinnorna skall vara smala med stora bröst, männen ha ett vältränat rutmönster på magen. Just nu skall männen inte ha hår på bröstet, utan har börjat raka sig även där. Vi skall disciplineras, kontrolleras och opereras.
Detta gör det mycket svårt för den som inte orkar med, som är otränad och kanske har kraftig övervikt.

Om varför det är bra att motionera
För barn är fysisk aktivitet en viktig del för deras totala utveckling, och en stor källa till livsglädje. Det har också en viktig hälsoaspekt vad gäller övervikt och ohälsa.
När det gäller barn har också idrotten en viktig uppgift att i vår oroliga tid ge en aktivitet med fasta ramar. Det är så mycket som är föränderligt, så många val som kan göras, och då kan det vara bra att ingå i något med tydliga normer och ramar, som inte är så komplicerat. Som dessutom är hälsosamt och avslappnande. Det innebär dock att det är viktigt att granska idrotten. Vad lär man ut? Vem får vara med? Får man vara liten och svag eller duger det bara att vara duktig och stark?
För vuxna gäller ju i stort samma sak. Den fysiska aktiviteten ger ökad hälsa och minskar spänningar i kroppen.
Man vet dessutom att hjärnans aktivitet förbättras vid rörelse. Det är allra lättast att tänka bra medan man promenerar, något som säkert de flesta har märkt genom egen erfarenhet.

Om att andelen barn med problem har ökat i samhället
Det vi allra helst vill är att bli älskade, uppmärksammade och värderade. ” Säg att du älskar mig”.
Om man upplever brist på kärlek finns risk för sociala problem och kriminalitet. Samhället och skolan sätter ribban lika högt för alla, något man inte skulle överhuvudtaget fundera på inom idrotten. Antalet barn som inte klarar att ta sig över ribban ökar, och man löser detta genom att sjukförklara dem och ge intyg på att det finns problem, eller kanske gå om i skolan. I dag tvingas man välja innan man skaffat sig en plattform för att kunna välja det man vill, vilket också skapar problem.

Om det goda livet
Vi behöver ett jämlikare samhälle. Har man det gott ställt ekonomiskt och socialt lever man ett rikare och friskare liv. Vi måste därför återupprätta folkhemstanken. Skolan behöver integreras i samhället, få möjlighet till kontakt med arbetslivet till exempel.
För alla människor är det viktigt att kunna påverka och betyda något. Man måste ha möjlighet att förverkliga sina idéer.
Man måste kunna känna sig trygg och älskad och leva i ett socialt sammanhang. Och så behöver vi vara kreativa och skapande och kunna känna lust.

Text: Karin Bengtsson

Intervjudatum 2002-05-13