• Skriv ut

Vernissage på rättspsykiatriska regionkliniken

Emma, Susanna och Charlotte visar sina foton på vernissagen. Foto: Stina SohlinTjejerna står på samma plats och blickar ut över samma område. Men deras ögon ser olika saker och vad som fastnar på fotot beror på vem som håller i kameran. Det är vernissage på rättspsykiatriska regionkliniken.

Som en del i arbetsterapin har Susanna, Charlotte och Emma ägnat sig åt fotografering.
– Under hösten har vi gett oss ut på Sigfridsområdet ungefär en gång varje vecka och fotograferat, berättar arbetsterapeut Josefin Tenefors.

Att få lyckas

Meningsfulla aktiviteter är en viktig del i behandlingen och Josefin berättar att tjejerna har fått lära sig att ta ansvar, hålla tider och delta i en grupp.
– Det handlar om att bygga självförtroende, att få lyckas.

Att de har lyckats med sina foton råder det inga tvivel om. Emma berättar gärna om sina foton och delar med sig av historier från tidigare fisketurer. Kanske är det vanan att vara ute på sjön som gör att hennes bilder på Trummen berättar mer än det vi ser på vattenytan?

Ozzys fotoserie

Susanna har tagit ett kul grepp med sina bilder. Med på alla bilder finns Ozzy – hennes kanin.
– Han har varit med mig i fem år och jag ville hitta platser där han kunde vara med. Han är min stjärna, förklarar Susanna.

Charlotte ville testa olika sätt att fotografera på. En av bilderna ser ut att vara tagen under en solnedgång men hon berättar att den är tagen mitt på ljusa dagen, fast rakt på solen.
– Jag trodde att det skulle bli en väldigt ljus bild. Ibland blir det inte som man tänkt sig, men det blir bra ändå!

Medveten närvaro

Att Sigfridsområdet är ett vackert område skriver nog många under på. Genom fotona får vi se nya vackra miljöer och det är flera besökare som undrar om bilderna verkligen är tagna alldeles runt knuten.
– I DBT-behandlingen (dialektisk beteendeterapi) pratar vi mycket om medveten närvaro. I vanliga fall när man promenerar eller cyklar genom området är man kanske inte så närvarande och lägger därför inte märke till allt det fina. Men med kameran i handen letar man efter bilder och är närvarande på ett helt annat sätt, förklarar Emma.

Tjejerna verkar nöjda med höstens utmaning.
– Tiden gick verkligen fort varje gång vi träffades, det här har varit så kul, tycker Charlotte.





Innehållsansvarig: Malin Persson
Uppdaterad av: Malin Persson 2011-12-02 15:36