Så heter FoU-rapporten som Tina Svanbring, kurator inom vuxenpsykiatrin, skrivit och som hon berättade om på FoU-lunchen i Centrallasarettets föreläsningssal den 24 april 2012. Undertiteln ”En kartläggning av hur vuxenpsykiatriska kliniken arbetar med att uppmärksamma patienternas barn” beskriver mer konkret vad studien handlade om.
Men varför är det så viktigt, räcker det inte med att ta hand om patienterna? Nja, svaret på den frågan hittar vi i en lagändring i hälso- och sjukvårdslagen som började gälla januari 2010. Där står det att hälso- och sjukvårdspersonal har en ”skyldighet att särskilt beakta barns behov av information, råd och stöd när barnet har en förälder eller annan vuxen som barnet varaktigt bor tillsammans med:
1. har en psykisk störning eller en psykisk funktionsnedsättning
2. har en allvarlig fysisk sjukdom eller skada eller
3. är missbrukare av alkohol eller annat beroendeframkallande medel”
Lagändringen syftar till att ge ett starkare skydd för barn till exempelvis psykiskt sjuka föräldrar. När Tina Svanbring fick nys om den här lagändringen blev hon intresserad av hur känd den här lagändringen egentligen var och hur man arbetade med att tillämpa den. Främst då inom hennes eget verksamhetsområde, vuxenpsykiatrin.
– Den första och viktigaste frågan är ju hur många som känner till lagändringen och om man känner till den så är det intressant att veta hur man arbetar med att införliva den i mötet med patienten. Från början var min känsla att kännedomen var ganska låg.
Tinas FoU-rapport bekräftar också den inledande farhågan. Rapporten visar att väldigt få inom vuxenpsykiatrin hade samtalat med patienternas barn eller tagit reda på om patienten hade barn. Vad som också kom fram i enkätsvaren var att det finns behov av att klargöra vem som bär ansvaret och vem som gör vad. De allra flesta av medarbetarna inom vuxenpsykiatrin uppgav också att de inte visste hur man får fram uppgifter i journalsystemet som visar om deras patient har barn eller inte.
– För vuxenpsykiatrins del innebar resultatet att man nu tagit fram en handlingsplan för hur man ska gå vidare med arbetet och se till så att vi följer lagen. Min förhoppning är att göra en uppföljande studie under 2013 för att se hur arbetet går.
Här hittar du Tinas rapport i PDF-format samt andra rapporter