Läkemedel 2011 - hur rekommendationslistan kommer till

Landstingets läkemedelskommittés referensgrupp samlades på ett internat två dagar i slutet av oktober. Syftet med internatet var att se över läkemedelsrekommendationerna inför utgivningen av Läkemedel 2011. Informationsavdelningen undrade vad detta handlade om och bjöds in till träffen.

En ungefär 25 personer stark expertstyrka var samlad i konferenslokalen på St. Sigfrids folkhögskola. De flesta personerna var på plats som företrädare för medicinska specialiteter, exempelvis gynekologi eller hjärt- och kärlsjukdomar. Resterande deltagare bestod av landstingets fem apotekare, sekreterare samt en sjuksköterska som representerade den kommunala vården. I hela processen kring framtagandet av rekommendationerna deltar cirka 150 personer. Läkare, sjuksköterskor, apotekare, arbetsterapeuter, sjukgymnaster och dietister tar via arbetet i medicinska grupper fram underlag till internatet där allt gås igenom.

Stephan Quittenbaum, ordförande i läkemedelskommittén, hur väljer man ut vilka som ska vara med på ett sådant här internat?
– I läkemedelskommittén har vi ett antal medicinska grupper som är till för att täcka in de flesta sjukdomar och patientgrupper. Till internatet är varje medicinsk grupps ordförande på plats för att föra gruppens talan. Där det behövs kallas expertis in, denna gång var exempelvis gynekolog Magnus Svensson inbjuden för att berätta om gynekologi. Sen är det ju självklart att landstingets apotekare ska vara med eftersom det ju handlar om läkemedel.

Hur mycket har man förberett sig inför internatet?
– Alla medicinska grupper har som uppdrag att se över rekommendationerna av läkemedel inom sitt område. Detta ska göras med hänsyn till en rad aspekter. Som läkemedelsförskrivare och ordinatör har man ett ansvar att hålla sig uppdaterad när det gäller forskningsrön, metoder, tekniker och läkemedel inom sitt eget område. Sen är det väl så att man inför sådana är tillfällen läser in sig lite extra på något, eller några områden.

Varför görs inte detta på nationell nivå?
– En mycket viktig del i vårt arbete är förankring med information och utbildning mot förskrivarna. Detta måste göras lokalt. Vi ger varje år ut en rekommendationslista för den vårdande personalen i Landstinget Kronoberg. För att säkert kunna ordinera och använda läkemedel är det nödvändigt att känna till dess effekter och bieffekter och detta underlättas om förskrivaren får hjälp att välja. Ofta är det ju så att det finns flera likvärdiga preparat, men där exempelvis styrka och dosering skiljer sig åt.
– Det finns en stor mängd läkemedel godkända av centrala myndigheter. Det är också så att det är lagstadgat att varje landsting eller region ska ha en läkemedelskommitté. En av våra uppgifter är att ge rekommendationer för tillämpning i landstinget. 

Anpassat efter verkligheten

Rent praktiskt utgår man ifrån den senaste listan av rekommendationer och ser över ifall nya forskningsrön, metoder eller produkter påverkar läkemedelsrekommendationerna. Listan studeras från pärm till pärm, rad för rad. Varje mening ögnas igenom för att se om informationen fortfarande stämmer överens med verkligheten.

För att ta ett exempel, den medicinska specialiteten gynekologi, finns det ett antal undergrupper: antikonception (preventivmedel), rikliga menstruationer, oregelbundna blödningar, mensförskjutning, dysmenorré (mensvärk), atrofisk vaginit (torra slemhinnor), klimakteriebesvär, kolpit (slidkatarr), cervicit (inflammation i livmodershalsen).

Frågan släpptes fri i rummet av Stephan Quittenbaum:
– Antikonception, vilket kombinerat p-piller ska vi rekommendera?
Diskussionen inleddes med att reda ut skillnaderna i de olika preparaten. I detta fall vilket hormon, antingen östrogen eller gestagen, som är det aktiva och dess eventuella verkningar och biverkningar.

Samhället påverkar och påverkas

Diskussionen gick efter hand vidare för att handla om klimakteriebesvär och dess läkemedel. Det framkommer av allmänläkarna, som arbetar på vårdcentraler runt om i länet, att antalet patienter som söker hjälp för sina klimakteriebesvär minskat de senaste 15 åren.

– Behöver vi egentligen rekommendera något annat än fysisk aktivitet?
– Söker sig patienterna istället till naturläkemedel eller privata gynekologer?
– De som sökt sig till sjukvården och fått östrogenplåster måste dock bli bättre på att lämna in plåstren till destruktion. Östrogenet i plåstret sprids ut i naturen om man bara kastar den i soporna. Man har ju hittat hormonet i till exempel fiskar.

De frågor som ställs om varje läkemedel är mycket bredare än vad man först kanske tror. Läkemedel – effekt – biverkning är nog ungefär så långt man som utomstående tänker. Givetvis är det dessa frågor som är de primära. Alla är säkerligen inte så medvetna om att till exempel miljöpåverkan och patientens plånbok är med i diskussionerna.

Frågorna om läkemedel för klimakteriebesvär, dess eventuella vara eller icke vara, kan du läsa om i Läkemedel 2011 som kommer ut i dagarna. Håll utkik!