Det piper till i fickan. Kim har fått ett sms från resursenheten, hon har angett sig som tillgänglig under veckan och nu kommer en förfrågan om hon kan jobba.
– Det är skönt att kunna bestämma själv om man vill jobba eller inte, imorgon har jag inget bestämt och vill gärna jobba, säger Kim.
Hon tar upp sin mobiltelefon och skickar ordet ja tillbaka.
– Det är smidigt att tacka ja till passen via sms. Om en stund borde jag få ett svar om jag blivit bokad eller inte, berättar hon.
För drygt ett år sedan sökte Kim sommarjobb inom den rättspsykiatriska vården i Växjö.
– Det var det bästa sommarjobb jag någonsin haft. Det är underbart att kunna vara ett stöd för andra människor, jag lär mig mycket genom att lyssna, säger Kim.
När sommaren var slut ville hon gärna jobba vidare inom psykiatrin. Hon blev då tipsad om att det fanns en resursenhet.
– Detta är en perfekt start för mig, jag får chansen att prova på mycket och har redan samlat på mig mycket erfarenhet. Det är positivt att vara på olika avdelningar, det ger mig en bred kompetens, säger hon.
Frihet att bestämma själv
Kim har inga bekymmer med att inte ha ett fast schema med samma arbetstider varje dag. Hon tycker att det är en fördel att kunna påverka sina arbetstider själv.
– Jag brukar ligga på 130 arbetstimmar i månaden, det tycker jag är lagom. Min pojkvän bor en bit ifrån mig så när jag åker till honom brukar jag försöka vara ledig flera dagar i sträck, berättar Kim.
Kim tar upp sin telefon igen då ett nytt sms har kommit. I det kan hon läsa att hon blivit bokad för jobb, vilka tider som gäller och var hon ska vara.
– Samma sms kan gå ut till flera personer samtidigt om vi lagt oss tillgängliga i systemet. Idag var det jag som fick passet, en annan gång kanske det går till någon annan, säger Kim.
Ser en framtid inom psykiatrin
Den här dagen jobbar Kim mellan klockan åtta och fyra och är i full gång med att plocka fram frukost.
– Vi har just fått en rapport och snart är det väckning. Vi har vissa saker som vi gör varje dag, som att fixa frukost och lunch. Förutom det umgås jag med patienterna. Jag försöker skapa goda relationer och finns här för den som vill prata, säger Kim.
Hon tycker att det är intressant att ta del av andra människors berättelser, genom att försöka förstå kan hon vara den medmänniska många behöver.
– Jag känner starkt för att fortsätta jobba inom psykiatrin och har planer på att utbilda mig vidare. Kanske blir jag barnpsykolog i framtiden. Men jag vill nog ge arbetslivet några år till innan jag bestämmer mig, säger Kim
