Har du någon gång sett filmstjärnornas perfekta leenden med spikraka tandrader? Har du till och med jämfört med dina egna tänder och kommit fram till att de inte riktigt ser lika raka ut?
Sasan Naraghi, övertandläkare och specialist inom tandreglering, märkte i början av 2000-talet att speciellt ungdomar var väldigt måna om utseendet på sina framtänder. Det var startskottet på den licentiatavhandlingen som Sasan nu fått godkänd.
– Jag hade ju bara tänkt ta en masterexamen, men lärarna tyckte att jag hade en tillräckligt god idé för att börja forska vidare till licentiat, säger Sasan.
Tävlingsinstinkt som drivkraft
Avhandlingen som ger Sasan rätt att lägga till förkortningen ”odont.lic.” (odontologie licentiat) har titeln: ”Pattern and amount of change of upper front teeth after retention with a bonded retainer – Follow-up one to seven years postretention”.
– Det som gjorde att jag valde just det här området var att det fanns väldigt lite forskning om överkäkens framtänder. Sen var det också en professor under en utlandskurs som sa att det var omöjligt att mäta tänders rotation – vilket satte igång tävlingsmänniskan i mig: det var jag ju bara tvungen att motbevisa, skrattar Sasan.
Limmad tråd bakom tänderna
Grundproblemet som Sasan studerat är att tänder som reglerats ofta återgår mot sitt ursprungliga läge efter att tandställningen tagits bort. För att lösa det problemet finns ett antal olika metoder men den Sasan intresserat sig mest för är den som på engelska kallas ”bonded retainer”. Det är en metod där en tråd limmas fast på baksidan av tänderna för att minska tändernas benägenhet att röra sig tillbaka mot ursprungspositionen. Tänder rör på sig antingen genom att rotera eller genom tippning (framåt eller bakåt). För att avgränsa forskningen koncentrerade sig Sasan på roterande tänder och en kollega till honom studerade parallellt de tippande tänderna. Båda två avgränsade sig också till framtänderna i överkäken, alltså de sex tänderna som ligger längst fram i munnen.
Skrev ett eget dataprogram
För att kunna bevisa att det gick att mäta tändernas rotation skrev Sasan ett dataprogram.
– Jag är lite grann av en ”hacker”, myser Sasan, jag tycker att det är kul med programmering, matematik, algoritmer och så vidare.
Dataprogrammet gjorde det möjligt att mäta vinkeln mellan en enskild tand och mittlinjen i gommen. Genom att studera och jämföra gradtalen vid olika tillfällen kan man se hur mycket, och åt vilket håll, rotationen har skett. Genom att sedan lägga samman de enskilda tändernas vinklar får man fram en graf som kan liknas vid en båge. Man får på så sätt en visuell bild också.
– Många saker som kom fram i studien har man väl misstänkt tidigare men nu har vi det vetenskapligt bevisat. Till exempel är de två tänderna som ligger närmast framtänderna mer känsliga för tillbakagång än de övriga. Troligen behöver man heller inte vara lika försiktig med de två hörntänderna, de är mindre benägna att återgå till sina grundpositioner. Det är dock fortfarande så att det – tyvärr – är mycket svårt är att säga hur benägen en viss patient är att få tillbakagång av reglerade tänder, avslutar Sasan.
Bättre kvalitet i tandregleringen
För patienternas del innebär Sasans forskning att tandregleringen kan göras med bättre precision. Man vet nu hur mycket framtänderna återgår och hur lång tid det tar. Detta innebär att tandläkare med hjälp av resultaten i denna avhandling på ett mer kvalitativt sätt kan reglera tänder. I det här fallet kan det summeras med att färre reglerande insatser är bättre för patienten.
– Ofta är det dock så att det är patienter med relativt sett små problem som lider mest av sina sneda tänder. De är därför väldigt måna om att få problemet åtgärdat. Vissa patienter vill till och med ha kvar den limmade tråden efter att behandlingen är färdig, de vill verkligen inte att tänderna ska bli sneda igen, summerar Sasan.