”Jag åker gärna nästa år igen!” Liselotte Lundmark, hjärtsjuksköterska i Ljungby, svämmar över av entusiasm och ord ifrån sin Hope-resa i Danmark. Hon och Lennart Nilsson, ekonom i servciecentrum, var Landstinget Kronobergs representanter i Hope-utbytet 2010.
Från alla Sveriges landsting deltog bara tre personer i utbytet, vilket förvånar Lennart och Liselotte:
– Det är en chans och en personlig utveckling. Dessutom var allt så väldigt välarrangerat och roligt!
De berättar om ett gediget program med välfyllda dagar och kvällar med sociala aktiviteter.
Sjuksköterskor gör kranskärlsröntgen
Tema för HOPE-utbytet 2010 var Den kroniska patienten. Liselotte fick inblickar både från det stora universitetssjukhuset i Odense och det mindre i Viborg, hon besökte ett kommunalt rehabteam och tillbringade en dag på en hjärtmottagning:
– Jag skulle gärna ha stannat där och jobbat ett tag! Sjuksköterskorna hade hög kompetens och assisterade läkarna både vid kranskärlsröntgen, ultraljud och elkonvertering, allt enligt LEAN-metoden.
Att jämföra ger kunskap
Lennart hade inte så stort rent yrkesmässigt utbyte, men drog stora lärdomar av att jämföra de olika systemen:
– Att titta på en annan kultur och en annan struktur lär en samtidigt mycket om det egna systemet. På mitt värdsjukhus i Tyskland var till exempel IT-utvecklingen på en mycket lägre nivå än i Sverige. Det fanns till exempel inte något digitalt journalsystem.
– Mitt intryck är att det är modernare i Sverige, men jag såg ju bara en mindre sjukvårdsorganisation. Det är förmodligen stora skillnader inom landet.
Liselotte tycker också att vissa av de danska sjukhusen var lite slitna jämfört med Ljungby lasarett:
– Men vi är ju lite bortskämda här med våra fina lokaler.
Lennart berättar att det är mera hierarkiskt och formellt i Tyskland än i Sverige. Titlar och tilltal är viktigt, men bara under arbetstid. Regelverken är strikta, det finns en viss byråkrati, och tyskarna är mindre offentliga med statistik och siffror.
Bra, men inte bäst
Vi är bra i Sverige, men vi ska inte tro att vi är bäst, menar Liselotte, och tycker att vi har mycket att lära av danskarna om förebyggande hälsovård.
– Kommunerna har ju rätt nyligen fått det ansvaret och håller på att bygga upp hälsocentraler. Man jobbar mycket med utbildningar i egenvård och förebyggande vård i till exempel diabetesskolor, KOL-skolor och för hjärtpatienter.
Både Lennart och Liselotte berättar om intressanta jämförelser mellan olika länder.
Danmark har till exempel lägre antal dödsfall efter akut hjärtinfarkt än Sverige, och Liselotte skulle gärna vilja ta reda på vad det beror på.
– Danskarna har ju konstaterat större problem med alkohol och tobak än svenskar?
The story of Dan Mark
Efter att ha studerat sjukvården ur ett landsperspektiv träffades alla de europeiska deltagarna i Köpenhamn för att författa en rapport och presentera den. Presentationen blev också ett tävlingsbidrag. Här kammade Liselottes lag hem förstapriset med sin presentation av ”The story of Dan Mark” – historien om hur personen Dan tas om hand efter sin hjärtinfarkt och hans väg genom den danska sjukvården.
– Ja, det var 19 bidrag från olika länder så vi var förstås stolta. Inte minst för att vi klarade att samarbeta om detta; 14 personer som inte kände varandra och vi skulle sätta ihop presentationen på kort tid. Det var ett lärorikt samarbete!
Båda är väldigt nöjda med resan och beskriver den som personligt utvecklande tack vare intressanta möten med människor och kulturer och de nya kunskaperna.
– Jag har verkligen växt som människa av HOPE-utbytet och hade gärna åkt igen i morgon om någon bad mig, säger Liselotte.
Om sjukvård i Danmark
- Dansk sjukvård är gratis, men skatterna är högre. Sedan 2007 är Danmark indelat i 5 regioner och 98 kommuner. Kommunerna ansvarar för rehabilitering och förebyggande hälsovård.
- Danskarna håller på att utveckla sina digitala journalsystem, och lär sig bl a av oss och Cambio Cosmic. Som det är nu har privatläkarna egna system, men det satsas nationellt på ett enhetligt system.
Genomsnittsdansken besöker vården 7, 5 gånger per år.
- Distriktsläkarna är oftast privata och de får en statlig-kommunal grundpott per listad patient.
Om sjukvård i Tyskland
- Det finns inga köer till vården och kapaciteten är stor med många sjukhus och vårdplatser. Vården är alltså både snabb och nära.
- Man måste tillhöra en sjukkassa – det finns 200 olika. Arbetsgivaren betalar en viss del. Har man hög inkomst kan man välja en privat sjukkassa, men man kan också köpa tilläggsförsäkringar som innebär att man t ex får tillgång till en specialistläkare eller enkelrum på sjukhuset.
- Vården är intäktsfinansierad och nationalekonomiskt dyr – den står för 10, 4 procent av BNP (bruttonationalprodukten). Dyrast i Europa? Sjukhusen drivs som privata företag, offentligt ägda bolag eller av andra organisationer, t ex kyrkan.
- Privatläkarna spelar stor roll. De dominerar inom öppenvården och eftersom det är de som remitterar är sjukhusen måna om att ha goda relationer till dem. Det är också konkurrens sjukhusen emellan om patienter.
- Medelvårdtiden är 7,7 dagar.
- Tyskland har ca 6,2 sängplatser per 1000 invånare, vilket är betydligt fler än i Sverige.
Fakta Hope:
- Landstinget står för resan, och värdsjukhuset bekostar boende och visst uppehälle i landet man åker till.
- Stipendiaterna är borta samanlagt 5 veckor. Då ingår en inlednings- och en avslutningskongress.
- Vid avslutningskonferensen gör deltagarna gruppvis en presentation och en poster med samlade erfarenheter från respektive land.
