Behandling av demenssymtom
De tre förstahandspreparaten är kolinesterashämmare.
Indikationen för dessa medel är lindrig till måttlig demenssjukdom av Alzheimertyp. Ett flertal studier pågår för att utvidga indikationen till svårare Alzheimerstillstånd och blandformer med även vaskulära orsaker.
Behandlingen botar inte sjukdomen men kan påverka dess förlopp så att viktiga funktioner förbättras och bibehålls längre. Läkaren bör dock informera om att behandlingen inte alltid ger önskad effekt och i sådant fall bör avbrytas.
Kontraindikationer är allvarliga atrioventrikulära ledningsrubbningar samt svår astma/KOL.
Dessa preparat är tillgängliga idag:
- Donepezil (aricept).
- Rivastigmin (exelon).
- Galantamin (reminyl).
- Memantin (ebixa). Preparatet har registrerats på indikationen medelsvår till svår Alzheimerdemens för att förbättra ADL-funktioner och verkar via glutamatreceptorerna.
Vid uppföljning av den medicinska behandlingen är det angeläget att efterfråga eventuella bieffekter såsom illamående, buksmärtor, sömnrubbning, trötthet, avmagring, ortostatism av kolinesterashämmarna och eventuellt ökad hallucinos vid memantinbehandling efter cirka en månad. Närståendes/vårdares information är mycket viktig.
På utredande läkares initiativ görs uppföljning efter 3 - 4 månader med bl.a. skattningsskalor och vid behov ytterligare tillfälle.
Efter ca 6 och 12 månader, kallas patienten åter till läkarbesök för genomgång av behandlingsresultat med kontroll av somatiskt status och EKG. Därefter sker ställningstagande till fortsatt medicinering.
Vid utebliven effekt ska medicineringen sättas ut. Med utebliven effekt menas fortsatt försämring både med objektiva och subjektiva mått (tidigare använda skattningsskalor respektive patient- och närståendeintervju). Efter 2-3 veckor följs utsättningen av kolinesterashämmare upp. Vid förlorade funktioner snabb återinsättning av kolinesterashämmare. Vid uppehåll längre än 3 veckor riskerar patienten en bestående funktionsnedsättning.
Behandling av BPSD (beteendemässiga psykiska symtom vid demenssjukdom)
Vid eventuellt förekommande psykiska besvär som depression, ångest, sömnstörning, psykotiska symtom, konfusion och beteendestörningar ska man i första hand identifiera bakomliggande somatiska, psykosociala och miljöfaktorer. Därefter kan behov av psykofarmakologisk behandling bedömas.
- Depressionsbehandling med i första hand SSRI-preparat som citalopram, sertralin. Vid utebliven effekt kan tillägg av mianserin eller byte till mirtazapin eller venlafaxin prövas.
- Mot ångest låga doser av oxazepam. Vid panikångest SSRI-preparat. Vid tillfälligt nattlig ångest rekommenderas klometiazol
- Vid sömnproblem är det viktigt att registrera patientens sömnmönster. Efter sömnbefrämjande åtgärder som exempelvis fysisk aktivitet, utevistelse på dagtid och nattmåltid kan intermittent behandling med i första hand oxazepam, zopiklon, zolpidem, klometiazol prövas. Om dessa inte har avsedd effekt kan propiomazin eller alimemazin försöksvis sättas in.
- Mot psykotiska symtom låga doser av risperidon. Behandlingseffekten bör överväga risken för cerebrovaskulär biverkan.
- Vid konfusion tas särskilt hänsyn till bakomliggande somatiska faktorer samt den psykosociala situationen. God omvårdnad. Om det är möjligt sätt ut konfusionsframkallande läkemedel. Vid behov av läkemedelsbehandling vid svår oro och/eller sömnsvårigheter ges kortvarigt låga doser av klometiazol, haloperidol.
- Benzodiazepiner kan prövas men dessa kan ge excitation och förvärra tillståndet.
- Vid beteendestörningar se till att optimera vårdmiljön. Åtgärda somatiska problem. Vid affektiva symtom - SSRI. Beteenden med rop och bankande kan vara svårbehandlade men behandlingsförsök kan göras med låga doser av oxazepam.
- Vid temporallobsepilepsi prövas karbamazepin
- Se över patientens övriga läkemedel. I synnerhet de med antikolinerg effekt som försämrar kognitiv funktion och analgetika med central verkan.
- Se även läkemedelskommitténs rekommendationer.
All typ av medicinering ska följas upp och utvärderas.
Hos äldre kan behandling med antidepressiva läkemedel kräva längre behandlingstid innan det ger effekt.