Vård och omsorg
Ansökan om bistånd enligt SoL i form av exempelvis hemtjänst, avlösning eller särskilt boende görs av den enskilde. Biståndshandläggare från kommunen tar ställning till och beslutar om omvårdnadsinsatser.
Omsorg/omvårdnad av person med demenssjukdom i kommunen innebär att tillgodose allmänmänskliga och personliga behov och därvid tillvarata den enskildes egna resurser för att bevara eller återvinna optimal hälsa, liksom att tillgodose behov i livets slutskede.
Omsorgen baseras på närvaro, trygghet, kontinuitet och respekt för individen. Bedömningen av individens omsorgs/omvårdnadsbehov bör vara mångsidig som uttryck för dialog mellan den sjuke, de närstående och andra vårdgivare.
Omvårdnaden har dels en sakaspekt (det vi ska göra tillsammans), dels en relationsaspekt (sättet vi gör det på och möter patienterna) och i omvårdnaden måste man vara inriktad på båda dessa aspekter (Edberg 2002). För att stärka dessa krävs god kunskap om den enskilde individen - se levnadsberättelsen. Utifrån denna kunskap ska omvårdnaden "skräddarsys" och dokumenteras i särskild omvårdnadsplan som ska vara tillgänglig för all berörd vårdpersonal. Demenssjuksköterskan kan vara behjälplig vid upprättandet av omvårdnadsplanen. Planen ska regelbundet utvärderas.
Etik i omsorgsarbetet
Omsorgen/omvårdnaden av person med demenssjukdom syftar ytterst till att skapa ett livsrum där han/hon kan känna mening och sammanhang. När omvärlden uppfattas som splittrad ställs krav på ett professionellt förhållningssätt från omgivningen. Egenskaper som förmåga att känna empati, att ha tålamod, fantasi och flexibilitet är nödvändigt hos personal som har omsorg om personer med demenssjukdom. En god utgångspunkt i omsorgen är att:
- omsorgen och omvårdnaden ska utgå från människans specifika behov i fysiskt, psykiskt, socialt och andligt avseende
- möta varje människa som den unika individ hon är
- bevara integritet och självkänsla
- bibehålla så hög grad av självständighet som möjligt.
- ge stöd i att skapa mening och sammanhang
- medverka till att skapa trygghet och inge tillit
Bemötande
En demenssjukdom innebär bland annat att man får allt svårare att förstå sin omgivning. Tidsbegreppen sviktar och känslan av kontroll och sammanhang går förlorad. Självkänslan och initiativförmågan avtar.
Närstående och personal behöver anpassa sitt sätt att bemöta och förhålla sig till varje enskild individ, men också till den demenssjukdom som den sjuke har. Vid störningar i bakre delen av hjärnan, såsom vid Alzheimers sjukdom, är behovet av praktiskt stöd, trygghet och förståelse stort. Vid frontallobsdemens, då främre hjärnan är drabbad, kan den sjuke vara i starkt behov av hjälp att planera och starta aktiviteter. Demenstillstånd som beror på vaskulära hjärnskador, kan ge olika symtom beroende på var i hjärnan skadan sitter. Behovet av praktiskt och psykologiskt stöd varierar därefter. Specifik funktionsträning och stödjande hållning är mycket viktigt.
- Man måste medvetet skapa en yttre och inre miljö som kan inge trygghet och självrespekt. Liksom alla andra behöver den sjuke uppmuntran, förståelse och bekräftelse. Den sjuke behöver hjälp att bära känslor av sorg, glädje, ilska, skam och skuld som lätt uppstår. Det finns en metod som personal kan använda sig av, validationsmetoden (se litteraturlistan; ”Feil”) som bygger på att bekräfta den sjukes känslor och att hjälpa denne att bearbeta dem så att det inte uppstår oro, konflikt eller en krisreaktion.
Omvårdnaden måste få ta tid. Det är viktigt att personalen känner stöd från ledningen i att det är tillåtet att sitta ned med patienterna för att skapa en trygg atmosfär.
Levnadsberättelse
För att kunna ge en god omvårdnad till personen med demenssjukdom krävs en bakgrund om personen, en s.k. levnadsberättelse. Denna levnadsberättelse syftar till att ge vårdpersonalen kunskap om sådant som varit viktigt i livet och påverkat personen på olika sätt.
Det finns ett formulär där levnadsberättelsen kan fyllas i av närstående och/eller personen med demenssjukdom. Därefter går man igenom den tillsammans med kontaktpersonen. Levnadsberättelsen är en grund för den fortsatta vårdplaneringen och bör användas såväl i ordinärt boende som i särskilt boende. (Se bilaga)
Sinnesstimulering
Ett sätt att stimulera, träna och hålla förmågor levande är att utgå från den demenssjuke personens lust att göra något speciellt, "fånga stunden". Personalen ska skapa och erbjuda vardagssysslor som personen själv aktivt väljer att delta i. För att känna välbefinnande är det viktigt att lyckas med det han/hon företar sig. Även om den enskilde snart glömmer vad som sagts eller gjorts, stannar känslan av välbehag eller obehag kvar länge. Den upprättade levnadsberättelsen är här en mycket god hjälp för personalen.
En metod som kallas reminiscensmetoden, hjälper på ett positivt sätt den sjuke att väcka minnen som kan leda till goda och meningsfulla samtal i samvaro med andra. Gamla möbler och föremål från förr stimulerar och väcker minnen som ger lust att prata om gamla tider när man var kapabel och hade kontroll över sitt liv. Detta stärker självkänslan.
Det finns många studier som visar vilken positiv effekt kontakten med husdjur har för vissa personer med demenssjukdom. Det är lugnande och de flesta blir på gott humör.
Sinnesrum
Ett sinnesrum kan ha olika funktioner. Det finns aktiva rum och vilorum. I demensvården använder man oftast vilorummet. Ett vitt rum som används för "aktiv vila". Det är inrett med säng/fåtölj, ett fåtal ljuspunkter t.ex. bubbelrör med ljus samt avslappnande musik. Tanken är att personen ska få vila från osorterade sinnesintryck och därigenom få en harmonisk upplevelse. Personen kan koncentrera sig på ett litet utbud av sinnesintryck i rummet. Känslan av lugn stannar kvar även när man har kommit ut från sinnesrummet och effekten kan därför bli långvarig.
Musik
Vi vet att musiken påverkar oss fysiologiskt, psykologiskt och socialt. Den motiverar till rörelseaktivitet, mer än uppmaningar med ord. Den avleder vid ångestladdade situationer varför man som personal bör ha sången som ett instrument/verktyg i sitt arbete.
Musik kan användas som minnesstimulans ev. i kombination med bilder. Musik förbättrar koncentrationsförmågan vilken kan vara nedsatt vid demenssjukdom.
www.vardalinstitutet.net Ragneskog- Musik som ett verktyg i vården
Taktil stimulering
Taktil stimulering är en behandling som innebär omsorgsfull och medveten beröring av huden. Den ges antingen som behandling av hela kroppen eller händer och fötter. Metoden används i första hand i syfte att skapa närkontakt med personen med demenssjukdom och för att skapa trygghet. I vissa fall är metoden lämplig att använda i smärtstillande syfte och kan därmed minska behovet av smärtstillande läkemedel. Taktil stimulering kan erbjudas som ett komplement till övrig omvårdnad.
Att skydda från skada
Personen med demenssjukdom ska skyddas från skada men inte utsättas för någon form av tvingande åtgärd. I varje kommun ska finnas lokala anvisningar som är en vägledning för vårdpersonalen i arbetet med att skydda den enskilde från skada.
Miljön ska vara sådan att det inte finns anledning att lämna bostaden på grund av oro, ångest eller rastlöshet. Omsorg/omvårdnad ska bedrivas så att tvång normalt inte behövs.
Den goda vården vid demenssjukdom betonar värden som bevarandet av individualitet, respekt, rättvisa, trygghet, trovärdighet och gemenskap. För att undvika konflikter i omvårdnadssituationen är det nödvändigt med ett individuellt omhändertagande som bygger på ett intresse för och god kännedom om den enskilde. I vissa fall kan exempelvis en sänggrind upplevas som en trygghet och är då motiverat. Skyddsutrustning får inte användas som ersättning för personal.
Nutrition
Personer med demenssjukdom har oftare problem med att få i sig tillräckligt med mat och näring. Vid Alzheimers sjukdom kan ämnesomsättningen vara förändrad vilket leder till ett ökat energibehov. Detta kan resultera i viktnedgång. Orsaken kan också vara nedsatt aptit, motivation och, om den enskilde själv fortfarande lagar sin mat, att det blir svårare att planera för hur maten ska tillagas. Smak- och luktsinne är ofta försämrat. Lämpliga och näringsriktiga maträtter ska ingå i en god vård.
För att stimulera aptiten och bidra till en god matsituation är det viktigt att matplatsen är lugn. Bordet dukas vackert och hänsyn tas till ändrat färgseende. Vita nyanser är svåra att uppfatta och därför måste andra färger bryta av. Personalen måste känna till tidigare vanor och värderingar vad gäller mat och dryck. Små måltider oftare, stimulerar aptiten.
Det bör finnas utrymme för pedagogiska måltider.
Vid slutstadiet av demenssjukdomen kan man ha svårt att svälja eller dricka. Måltiden som då oftast ges av omvårdnadspersonal måste få ta god tid. Man kan behöva råd av dietist.
Näring och ätande.
Tandvård/munvård
En god munhälsa betyder mycket för välbefinnandet. I samband med sjukdom och funktionshinder ökar risken för skador i munnen.
Det krävs en noggrann daglig rengöring av tänderna och tandköttet för att det inte ska uppstå karies i tänderna eller tandköttsinflammationer med tandlossning som följd. Skador på tänderna och i munhålan kan utvecklas mycket snabbt. Det kan leda till svåra smärtor och till att det blir svårt att äta och tala på ett riktigt sätt. Livskvaliteten kan försämras. Vid demenssjukdom finns ett känt samband med begär efter sötsaker vilket ställer särskilda krav på god munvård.
Råd och vård på webb och telefon – 1177 (tidigare Sjukvårdsupplysningen), information om särskild tandvård: 1177-tandvård.
Det kan vara svårt för en demenssjuk person att samarbeta vid tandläkarbesök. Det är därför viktigt att så tidigt som möjligt i sjukdomsförloppet kontrollera tandstatus och sätta in förebyggande åtgärder.
Genom det ekonomiska stödet för Tandvård i samband med sjukdom och funktionshinder vill man förbättra munhälsan hos äldre, sjuka och funktionshindrade som inte själva kan söka tandvård.
För att ansöka om rätt till nödvändig tandvård ska man kontakta sin kommun för hänvisning.
Ätande, mat och måltid.
Dagverksamhet
Det finns dagverksamhet för personer med demenssjukdom i de flesta kommuner på vardagar. Verksamheten utgår från varje besökares individuella behov och förmåga. Dagverksamheten erbjuder en hemlik och trygg miljö som stimulerar och aktiverar personen såväl fysiskt som psykiskt i syfte att:
- ge en meningsfull dag.
- hjälpa den enskilde att kunna bo kvar hemma så länge som möjligt
- stödja och avlasta närstående.
Det som erbjuds är i huvudsak en trevlig och meningsfull dag med social gemenskap.
Olika boendeformer
En person som fått diagnosen demenssjukdom mår oftast allra bäst av att få bo kvar i sin invanda hemmiljö så länge som möjligt. Det ställer stora krav på närstående och det är nödvändigt att de får stöd och hjälp. Demenssjuksköterskan kan ge råd och stöd i hemmet.
Korttidsvård
Korttidsboende är ett tillfälligt boende, för att närstående ska kunna få avlastning. Det finns även möjlighet att komma till korttidsboende vid hastigt uppkomna behov. Om behov av avlastning eller omvårdnad återkommer med viss regelbundenhet, kan man beviljas växelvård.
Särskilt boende
När hemsituationen sviktar har den demenssjuke behov av ett permanent boende, så kallat särskilt boende, i kommunen. Det finns även i vissa kommuner särskilda boenden, anpassade för personer med demenssjukdom med BPSD-problematik (Beteende och Psykiska Symtom vid Demenssjukdom). Ansökan görs genom kommunens biståndshandläggare.
Miljö
Den fysiska miljön är en viktig aspekt för personer med demenssjukdom. Behovet av trygghet, att kunna förstå och tolka den omgivande miljön och få kontakt med andra människor är viktiga faktorer för vårt psykiska välbefinnande. Färgval, storlek på avdelning, antal personer, möbler att känna igen etc.
Vård i livets slut
Vård i livets slut innebär en fortsatt god omvårdnad med kroppsvård, hygien, lindring av smärta, ångest samt att lindra törst och hunger. Den handlar också om omtanke om själen med möjlighet till kommunikation. Närhet, trygghet och tillgänglighet är av stor vikt. Livets sista tid ska vara väl planerad, dokumenterad och ha en hög omvårdnadskvalitet. Närståendes delaktighet i vården vid livets slutskede är viktig.
Livets sista tid
Att förlora sin livspartner på äldre dar
Handbok för hälso- och sjukvård- Palliativ vård
Demenssjuksköterska
I varje kommun finns demenssjuksköterska. Demenssjuksköterskan ger råd, stöd och information till närstående och allmänhet både före och efter diagnos. Hon/han fungerar ofta som spindeln i nätet och kan hänvisa till rätt yrkeskategori beroende på patientens och närståendes behov. Demenssjuksköterskan arbetar även med utbildning och handledning till omsorgspersonal, och är konsult åt sjuksköterskan i kommunal vård och omsorg. Demenssjuksköterskan samarbetar med distriktsläkare och andra specialistläkare. Beskrivning av arbetsuppgifterna finns i varje kommun.
Arbetsterapeut
Arbetsterapeuten kan ingå i demensutredningen och utföra funktionsbedömning, körkortsbedömning och skriva ut kognitiva och tekniska hjälpmedel.
Kognitiva och Tekniska hjälpmedel
Information om kognitiva/tekniska hjälpmedel ges med fördel i tidigt skede av sjukdomen.
Bedömning och beslut om kognitiva och/eller tekniska hjälpmedel i hemmet ska ske i samråd med patient och närstående. Arbetsterapeuten förskriver dessa hjälpmedel. Hjälpmedlen ska anpassas efter de symtom och svårigheter som just denna person har. Ett hjälpmedel ska ge en känsla av framgång. Hjälpmedel finns bl. a. som minnesstöd, varningshjälpmedel, övervakningshjälpmedel. Hjälpmedlen ska utvärderas regelbundet. En handikappanpassad miljö med möblering och ljus som underlättar, tydlig klocka och skyltar är också hjälpande. Det kan vara svårt att ordinera hjälpmedel till den demenssjuke personen om han/hon inte förstår instruktionerna för hur hjälpmedlet ska användas. Ibland är det så att vi måste acceptera att det inte finns något hjälpmedel som passar, utan att det istället är en ökad tillsyn/hjälp som behövs.
www.hi.se
Utbildning/handledning
Det är viktigt att ha grundläggande kunskaper om demenssjukdomar, vård och bemötande. Förutom kunskap om demenssjukdomar ska personalen känna till personens livshistoria, erfarenheter och personliga läggning. För att bibehålla sina kunskaper krävs även fortbildning inom området demens.
Det är viktigt att som personal få stöd och kunna samtala om de olika svårigheter som kan uppstå pga demenshandikappet. Ett sätt att förmedla detta stöd är att erbjuda handledning till personal som arbetar med demenssjuka. Handledning kan erbjudas till enskild eller grupp av personal. Oftast avses omvårdnadshandledning.