Den länsövergripande arbetsgruppen för diabetesvårdens utveckling är nödvändig av både kvalitetsskäl och hälsoekonomiska skäl. Arbetsgruppen bör organiseras under Hälso-och sjukvårdsavdelningen och representera medicinsk och administrativ kompetens. Det är angeläget att gruppen har företrädare för de yrkeskategorier som ansvarar för den praktiska diabetesvården. Patientorganisationen skall vara företrädd liksom kommunal och privat sjukvård.
Förbättrad diabetesvård är det billigaste sättet ett minska kostnader för vård av komplikationer. Därtill ger god diabetesvård förbättrad livskvalitet och minskar utslagning ur arbetslivet.
Resursbehovet styrs av de krav på diabetesvården som beskrivits av Socialstyrelsen i Nationella riktlinjer för diabetes 1997. Landstinget Kronobergs inriktningsmål redovisade i budgetanvisningar för 1999 är det lokala dokument som påverkar resursbehoven.
Fotteam måste etableras vid båda sjukhusen.
WHO:s ändring av diagnostiska kriterier medför att antalet patienter med diagnosen diabetes ökar med närmare 10 %. Därtill förväntas en ökning av diabetesprevalensen över tiden.
Det ökande antalet patienter med diabetes ställer nya krav främst på distriktsläkare och diabetessköterskor i primärvård. Redan idag är tiden för diabetespatienter i primärvården otillräcklig. Specialistklinkerna klarar inte heller att leva upp till de krav som ställs på god diabetesvård. Både inom invärtesmedicin och ögonsjukvården krävs ökade resurser.
Dietistens roll i sjukvården ökar både i direkt patientarbete och som utbildare av vårdgivare. Antalet dietister i öppen och sluten vård är otillräckligt och diabetesvården får ej sällan stå tillbaka för de många andra patientgrupper som har stora behov av kostrådgivning.
De flesta diabetesteam har idag ganska god grundutbildning. Fortbildningen är däremot otillräcklig och ny personal måste ges grundutbildning. All landstingspersonal liksom kommunal vårdpersonal bör ha basal kunskap om diabetes. Detta är mycket eftersatt.
Det är respektive huvudmans ansvar att vården är så organiserad att personalen besitter god baskompetens samt att kontinuerlig fortbildning sker.
Politikerna har det yttersta ansvaret för att diabetesvården ges tillräckliga resurser. Verksamhetschefer och förvaltningschefer ansvarar för prioritering av verksamheten inom givna budgetramar men har också skyldighet att tydliggöra de insatser som krävs för att uppfylla det lokala vårdprogrammets målsättningar.