Dialektisk beteendeterapi (DBT) är en behandlingsmetod som bland annat används för att behandla patienter med självskadebeteende. Metoden handlar om att hitta en balans mellan att utvecklas och att acceptera livet som det är. Behandlingen tränar patienten på att bli medveten i nuet, lära sig hantera svåra känslor och hur man behåller och utvecklar relationer till andra.
Behandlingsmetod
Kärnan i behandlingen är inlärningsteori och beteendeterapi. Inlärningsteorin betonar människans förmåga att lära in och lära om. I beteendeterapin arbetar man med förändring genom att skapa de förutsättningar som krävs för att patienten ska nå sina mål.
Dialektiken handlar om att hitta en balans mellan att utvecklas och att acceptera livet som det är. Metoden lär ut hur man tränar sin medvetenhet i nuet, lär sig hantera svåra känslor utan att bli självskadande och hur man behåller och utvecklar relationer till andra.
Förändra beteende
Utifrån inlärningsteorin arbetar man med att förändra patientens beteende eller den omgivande miljön. Det kan även innebära att patienten accepterar sig själv och verkligheten som den är. Vilka förstärkningar som patientens beteenden utlöst har påverkat hur hon hanterat sitt liv. DBT ger förutsättning att lära på nytt genom att skapa andra och mer läkande förstärkningar.
Ta känslor på allvar
En vägledande princip är att aldrig förstärka självdestruktiva beteenden. Däremot tas patientens starka känslor som lett fram till handlingarna på yttersta allvar och bekräftas som sanna och begripliga. Beteenden som innebär en konstruktiv lösning förstärks. Genom ett konsekvent arbete med förstärkningar i samspelet mellan situation, beteende och konsekvenser kan patienten lära sig något nytt.
Uppmuntrande framsteg
I DBT används inte bestraffning. Däremot gynnar positiv förstärkning, inlärning och förändring. Varje framsteg uppmärksammas och uppmuntras. Misstag får passera utan uppmärksamhet för att konsekvent arbeta med att utsläcka ej önskvärda (destruktiva) beteenden. Misstag blir sedan något att ta med sig till nästa träff för att lära sig något av. Exponering används som ett verktyg för att lära patienten ett nytt sätt att reagera i olika situationer.
Kedjeanalys
I DBT kartläggs utlösande faktorer i det som kallas kedjeanalys och om det är möjligt förändras också problematiska omgivningar för att underlätta för patienten. En viktig grundregel är att inte enbart fokusera på patientens brister och oförmågor.
Varje led i beteendekedjan klarläggs stegvis. Patienten får för varje steg frågan om hon skulle ha kunnat förhindra det negativa förlopp som utmynnade i den identifierade destruktiva vägen. Ju tidigare i kedjan hon kan välja en annan väg desto lättare blir det för henne att förhindra de negativa konsekvenserna.
Förändra tänkande
Den successiva invävningen av färdigheter och problemlösning är viktig. Det förhindrar att man endast hinner kartlägga ett mycket negativt händelseförlopp utan att patienten får några nya insikter eller kunskaper om hur hon skulle ha gjort eller hur hon ska göra nästa gång hon hamnar i liknande svårigheter. Ofta har dessa patienter hamnat i ett förvrängt och överdrivet negativt sätt att tänka. Patienten behöver hjälp till en förändring i sitt tänkande.
Motstridiga känslor
Det dialektiska dilemmat ur DBT-terapeutens perspektiv är att samtidigt kunna bekräfta och konfrontera patienten. Ur patientens perspektiv handlar dilemmat om att samtidigt kunna acceptera tillvaron i varje stund och att arbeta för att förändra den. Målet är att hjälpa patienten att härbärgera motstridiga impulser och känslor som att samtidigt både vilja dö och att vilja leva eller att känna stor psykisk smärta och ändå inte agera destruktivt.
Medveten närvaro
Medveten närvaro hjälper patienten att lära sig styra sitt medvetande eller sin uppmärksamhet. Målet är att kunna vara här och nu utan att värdera eller döma. Dessa färdigheter kan göra patienterna lugnare eftersom dömande tankar tenderar att skapa starkt laddade och svårhanterliga känslor. Den medvetna närvaron blir både en nödvändig krisfärdighet och ett sätt att höja livskvalitén rent allmänt.
Behandling i faser
I orienteringsfasen lär man känna varandra. Terapeuten anger hur den ser på patientens svårigheter och vilka principer som ligger till grund för behandlingsarbetet. Därefter sätter man mål i fyra faser.
- I fas 1 är målet är stabilitet och säkerhet. Patientens självskadebeteende måste upphöra innan det går att ta itu med övriga problem.
- I fas 2 bearbetas livshändelser. Målet är att minska skulden och självinvalideringen.
- I fas 3 arbetar man vidare med att öka patientens självrespekt och förmåga att uppnå övriga individuella mål.
- Fas 4 handlar om att fördjupa patientens engagemang i sitt liv och i sina relationer så att livet känns glädjefyllt och värt att leva, trots motgångar och problem. Ett återkommande tema kan vara att de färdigheter som patienten lärt sig kommer att vara centrala när terapin slutar. Terapin utgår ifrån att förbereda patienten för ett liv efter terapin och att förbereda patienten på att klara ett liv utan professionella relationer.