Medicinsk bakgrund
Glukosbelastning används för att i tveksamma fall ställa diagnosen diabetes mellitus och ibland också i samband med andra endo-krinologiska utredningar. Testet visar patientens förmåga att normalisera blodsockernivån med endogent insulin efter intag av glukos.
Peroral glukosbelastning kan inte användas för att påvisa förhöjd glukosomsättning, eftersom variationer i ventrikelns tömningshastighet påverkar möjligheten att säkert fastställa eliminationshastigheten. Förhöjd glukosomsättning kan påvisas med intravenös glukosbelastning som emellertid har liten klinisk användning.
Fastevärden av kP-Glukos som vid upprepade tillfällen är mer än eller lika med 7,0 mmol/L skall uppfattas som diabetes och då är glukosbelastning ej indicerad. Sporadiskt uppmätta kP-Glukos som är mer än eller lika med 12,2 mmol/L (ej fastande) i kombination med symptom på hyperglykemi är också tillräckligt för diagnos (WHO 1998).
Peroral glukosbelastning görs om fasteblodglukos varierar, visar gränsvärden eller diagnosen av annan orsak är osäker. Indikationen för OGTT är relativt begränsad utom vid graviditet då undersökningen är av stort kliniskt värde.
Remiss
Cambio COSMIC / REMISS KEMI, tom rad
Patientförberedelse
Patienten skall äta normal kost dagarna före undersökningen. Han/hon skall vara fastande, inte ha rökt, snusat eller utsatt sig för fysisk ansträngning efter kl 20.00 kvällen före belastningen. Glukosbelastning utförs ej på ammande mödrar.
Provtagningsanvisningar
Glukosbelastning utförs på klin kem lab’s mottagning och måste tidsbeställas.
Glukosbelastningen utförs inte om fasteglukos är mer än 7,4 mmol/L.
Analysprincip
Under standardiserade yttre förhållanden mäts plasmaglukoshalten som fasteprov på morgonen och två timmar efter det att patienten har druckit kyld Gluco-75-Glukosbelastningsdryck. kP-Glukos analyseras med HemoCue P-Glukosfotometer. Vid frågeställning om glukosuri tas urinprov för U-Glukos före samt vid 60 och 120 minuter efter att patienten har druckit glukosblandningen.
Referensintervall
Se Bedömning
Svarsrutiner
Analysen ingår ej i akutsortimentet.
Analysen skall tidsbeställas.
Bedömning
Klin kem lab’s referensintervall för fkP-Glukos = 4,2 - 6,3 mmol/L.
| kP-glukos (mmol/L) |
0 min |
120 min |
|
| Diabetes mellitus |
³ 7,0 |
³ 12,2 |
|
| Nedsatt |
|
8,9 - 12,1 |
enligt WHO, 1998 |
För venblod finns andra värden.
Omsättningshastigheten för tillförd glukos dvs glukostoleransen minskar med stigande ålder.
Graviditetsdiabetes anses föreligga om 2 timmars-värdet för P-Glukos i kapillärprov vid OGTT är mer än eller lika med 10,0 mmol/L.
Renal glukosuri (normala blodglukosvärden men glukosuri såväl före som under belastningen) beror på defekt återresorption av glukos i njurtubuli.
Normoglykemisk glukosuri kan föreligga när glukosuri förekommer enbart postalimentärt eller under glukosbelastning och således ej under fasta. Vid detta tillstånd överskrids njurtröskeln för glukosreabsorption (9,2 – 11,1 mmol/L).
Snabb plasmaglukosstegring till en hög nivå följt av en snabb normalisering förekommer bland annat efter ventrikelresektion. Den höga plasmaglukosnivån åtföljs av glukosuri.
Vid graviditet förekommer, framför allt under 3:e trimestern, sänkt glukostolerans och därmed också glukosuri. Vanligen orsakas glukosuri under graviditet ej av sänkt kolhydrat-tolerans utan beror på en ökad glomerulusfiltration vilket leder till att förmågan att resorbera glukos i proximala tubuli överskrids.
Ackrediterad analys: Nej