Medicinsk bakgrund
Laktos är en disackarid som utgör största delen av mjölkens kolhydratinnehåll. Födans laktos spjälkas av laktas i mukosacellerna till glukos och galaktos som sedan absorberas. Vid nedsatt laktasaktivitet absorberas bara en liten del av laktosen, medan resten förjäses i tarmlumen till bl a mjölksyra och koldioxid. Kliniska symtom kan uppträda i form av ökad tarmmotorik samt meteorism med ökad gasavgång och lös avföring, eventuellt även diarré. Tillstånd med nedsatt laktasaktivitet benämns laktosintolerans. Vid den primära formen föreligger en selektiv laktosintolerans. Sekundära former kan uppträda i samband med generell tarmepitelskada ex vid celiaki. Då brukar, i motsats till vid den primära formen, också föreligga nedsatt absorption av monosackarider som glukos och galaktos. Laktosintolerans bör misstänkas hos en patient som får besvär från buken efter mjölkintag. Laktosintolerans kan diagnosticeras med hjälp av laktosbelastning, som innebär bestämning av blodglukos efter tillförsel av laktos. Glukos-galaktosbelastning används som ett komplement till laktosbelastning vid fortsatt utredning. Då resultatet av laktosbelastningen blivit en onormal eller svårbedömd glukoskurva görs glukos-galaktosbelastning, för att kunna utesluta en generell tarmepitelskada och för att verifiera en selektiv laktos-intolerans. Vid primär laktasbrist är stegringen av P-Glukos större efter glukos-galaktosbelastning än efter belastning med laktos.
Remiss
Cambio COSMIC / REMISS KEMI, tom rad + REMISS KEMI, perorala belastningar
Patientförberedelse
Patienten får ej ha haft någon akut diarrésjukdom de närmaste veckorna före belastningen. Patienten skall vara fastande sedan föregående kväll och stått på mjölkfri kost (fritt från komjölkprotein) under minst tre dagar. Belastningen tar 1,5 - 2 timmar.
Provtagningsanvisningar
Glukos-galaktosbelastning utförs på klin kem lab’s mottagning och måste tidsbeställas.
Analysprincip
Glukos-galaktosbelastning innebär att plasmaglukoshalten bestäms före och med 15 minuters intervall under 60 - 90 minuter efter att patienten har druckit en glukos-galaktoslösning. kP-Glukos analyseras med Hemocue P-Glukos-fotometer.
Referensintervall
P-Glukos skall stiga mer efter glukos-galaktosbelastning än efter laktosbelastning. Normalt utgör stegringen av P-Glukos efter laktosbelastning 40 % eller mer av den stegring som ses efter glukos-galaktosbelastning.
Svarsrutiner
Analysen ingår ej i akutsortimentet.
Analysen skall tidsbeställas.
Bedömning
En flack P-glukoskurva efter laktosbelastning och normal kurva efter glukos-galaktosbelasning talar för primär laktosmalabsorption (isolerad laktasbrist).
Vid en generell tarmepitelskada är resorptionen av både laktos och monosackarider försämrad.
Ackrediterad analys: Nej