• Skriv ut

U-Konkrement (Stenanalys)

Enhet: Klinisk kemi och transfusionsmedicin Visa hela huvudet
Giltigt från: 2005-06-02
 
Ett utskrivet dokument är alltid en kopia, giltig version finns alltid på webben.

Medicinsk bakgrund
Via njurar och urinvägar avlägsnar kroppen vattenlösliga produkter. Flera av de aktuella substanserna förekommer normalt i urinen i en koncentration som överstiger deras löslighet. De kan då ibland falla ut och bilda njursten och/eller konkrement i urinvägarna. Bland de faktorer som gynnar stenbildning är de vanligaste:

  1. Ökning av de berörda ämnenas koncentration i urinen eller minskning av urinvolymen.
  2. Ändring av pH i urinen, som har betydelse genom att lösligheten påverkas.
  3. Infektioner bildar kristallationscentra och gör urinen alkalisk.
  4. Minskning av koncentrationen stenbildningshämmare i urinen (bl.a. citrat, pyrofosfat och magnesium).

I Sverige har ca 10–15 % av de vuxna männen och 3-5 % av de vuxna kvinnorna haft urinvägskonkrement. Mer än 90 % av alla konkrement är sammansatta d.v.s. består av mer än en beståndsdel. Frekvens av olika typer av njurstenar i Västvärlden, stentyperna klassas enligt sin största komponent:

Stentyp Frekvens %
Calcimoxalat 70
Calciumfosfat 10
Magnesiumammoniumfosfat 5-10
Urinsyra <5
Cystin  1
Xantin <1

Behandlingen består dels av allmänna åtgärder som syftar till att minska koncentrationen av den substans som faller ut genom att öka urinvolymen.
Dessutom finns ett antal specifika behandlingar, (kirurgiska op, medikamen-tiella, stensprängning).
 
Remiss
Cambio COSMIC / REMISS KEMI, tom rad
 
Provtagningsanvisningar
Urinvägskonkrementet/-en (stenen/stenarna) läggs i plaströr eller plasthylsa med lock.

Analysprincip
Analysen, som är kvalitativ, är uppdelad på följande tre huvudmoment: Besiktning, klyvning och pulverisering av stenen. Förbränning på NI-bleck. Kemisk analys.

Referensintervall
Ej tillämpbart

Svarsrutiner
Anlysen ingår ej i akutsortimentet.
Analysen utförs i regel rutinmässigt 1 gång per vecka.

Bedömning
Förekomst av konkrement i urinvägarna bör inte ses som en särskild åkomma utan som ett potentiellt symtom på rubbade avflödes-förhållanden, infektion, cystinuri, hyperuri kemi, hyperkalciuri, hyperoxalaturi och renal tubulär acidos.

Ackrediterad analys: Nej






Uppdaterad av: Magnus Nilsson 2012-04-17 15:04