Medicinsk bakgrund
Kalium är rutinprov vid alla typer av vätskebalans- och syrabas-rubbningar. 98 % av kroppens kalium finns intracellulärt. Kalium som tillförs med kosten absorberas praktiskt taget fullständigt. Vid jämvikt utsöndras 90 % via njurarna och resten med faeces.
Det kalium som ingår i ultrafiltratet i glomeruli reabsorberas praktist taget fullständigt under passgen genom proximala tubuli och Henles slynga. I tubuli sker däremot en utsöndring av kalium; en process som konkurrerar med utsöndringen av vätejoner. Sekretionen av kalium och vätejoner sker i utbyte mot natriumjoner och påverkas av syrabasläget, av kortisol, aldosteron m.fl. steroider.
Kaliumbalansen blir negativ också under katabola faser med cellsönderfall. Man får då ett ökat utflöde till extracellulärrummet och urinutsöndringen av kalium stiger. Den intracellulära koncentrationen varierar också med cellernas pH. Intracellulär acidos minskar halten av anjoner eftersom vätejonerna binds till fosfater och proteiner. Detta ger ett relativt överskott av kalium i cellerna och resultatet blir ett utflöde av kalium. Omvänt får man vid alkalos ett flöde av kalium in i cellerna men sänkningen av P-Kalium per pH-enhet är inte lika uttalad.
Remiss
Serum:Cambio COSMIC / REMISS KEMI
Urin: Cambio COSMIC / REMISS KEMI, tom rad
Provtagningsanvisningar
Serum: Serumrör med gel
Provet centrifugeras inom 2 timmar.
Avskiljt serum/plasma i proppat rör kan förvaras 7 dygn vid 2-8°C och 3 dygn i rumstemperatur.
Kapillärprov analyseras ej.
Urin: 10 mL av dygnsmängd. Dygnsmängd och samlingstid ska anges.
Analysprincip
K+ mäts med jonselektiv elektrod. Olympus ISE-modul för K+ använder en membranelektrod som är specifik för denna jon. En elektrisk potential utvecklas enligt Nernst ekvation för den specifika jonen. Denna elektriska potential jämförs med en referenslösning och omräknas med en kalibreringskurva till provets jonkoncentration.
Referensintervall
Serum: 3,6 – 4,6 mmol/L
Urin: 30 – 90 mmol/d (kostberoende)
Svarsrutiner
Serumanalysen ingår i akutsortimentet.
Serumanalys och urinanalys utförs i regel rutinmässigt alla dagar.
Bedömning
Hyperkalemi ses vid acidos, perifer cirkulationsinsufficiens (chock), binjurebarkinsufficiens, svår njurinsufficiens och vid ökat vävnadssönderfall.
Hypokalemi ses vid långvarig parenteral nutrition utan samtidig kaliumsubstitution, vid metabolisk alkalos och vid abnorma förluster via digestionskanalen. Hypokalemi kan också uppkomma vid korrigering av acidos, särskilt diabetesacidos. I samband med insulinbehandling av diabetesacidos är risken stor att den hyperkalemi, som då i regel föreligger, snabbt slår över i en allvarlig hypokalemi. Detta beror på att en del av det kalium som läckt ut ur cellerna förlorats i urinen under den acidotiska fasen. Under inverkan av insulin och som effekt av att pH normaliserats går kalium åter in i cellerna. En annan vanlig orsak till hypokalemi är kaliumbrist beroende på behandling av hjärtinsufficiens med perorala diuretika utan tillräcklig kaliumsubstitution.
Ackrediterad analys: Ja (S-Kalium)