Medicinsk bakgrund
Natrium är den dominerande positiva jonen i extracellulärrummet och är avgörande för osmolaliteten. Den normala reabsorptionen av Na i njurtubuli är av storleksordningen 99,5 %. Reabsorptionen bestäms huvudsakligen av halten kortisol och aldosteron i blodet. Ökad kortisol- och/eller aldosteron-produktion leder till ökad natrium-retention. Minskad steroidproduktion, behandling med aldosteron-hämmare samt sjukdomar med minskning av den fungerande cellmassan i njurtubuli ger en minskad reabsorption som kan leda till negativ natriumbalans.
Natrium är en rutinanalys vid tillstånd med misstänkt eller konstaterad vätskebalansrubbning och oftast ett bra mått på osmolalitet. Påtagligt förhöjd koncentration av Natrium i serum/plasma, >150 mmol/L, hypernatremi, innebär alltid hyperosmolalitet. Detta kan orsakas av bristande tillförsel av vatten hos t.ex. medvetslösa patienter eller p.g.a. ökade vätskeförluster exempelvis kräkningar. Sänkta värden, hyponatriemi, indikerar vanligen hypoosmolalitet. Det förekommer vid tillförsel av vatten utan motsvarande natriumtillförsel och vid otillräcklig utsöndring av vatten via njurarna som vid akut njurinsufficiens.
Remiss
Serum: Cambio COSMIC / REMISS KEMI
Urin: Cambio COSMIC / REMISS KEMI, tom rad
Provtagningsanvisningar
Serum: Serumrör med gel.
Urin: 10 mL av en noggrant uppmätt och väl blandad urinmängd.
Analysprincip
Na+ mäts med jonselektiv elektrod. Olympus ISE-modul för Na+ använder en membranelektrod som är specifik för denna jon. En elektrisk potential utvecklas enligt Nernst ekvation för den specifika jonen. Denna elektriska potential jämförs med en referenslösning och omräknas med en kalibreringskurva till provets jonkoncentration.
Referensintervall
Serum: 137 - 145 mmol/L
Urin: 150 - 300 mmol/d (kostberoende)
OBS! Svar ges i mmol/L
Svarsrutiner
Serumanalysen ingår i akutsortimentet.
Serumanalys och urinanalys utförs i regel rutinmässigt alla dagar.
Bedömning
Påtagligt förhöjd koncentration av Natrium i serum/plasma, >150 mmol/L, hypernatremi innebär alltid hyperosmolalitet. Detta kan orsakas av bristande tillförsel, exempelvis hos medvetslösa patienter, eller ökade förluster av vatten, ex. kräkningar diarré eller renala vätskeförluster.
Sänkta värden, hyponatremi, indikerar vanligtvis hypoosmolalitet. Det förekommer vid tillförsel av vatten utan motsvarande natriumtillförsel och vid otillräcklig utsöndring av vatten i njurarna, t.ex. vid akut njurinsufficiens, hjärtinsufficiens, levercirros och nefrotiskt syndrom. Natriumkoncentrationen i serum säger ingenting om kroppens totala tillgång på natrium.
Urinutsöndringen av natrium är beroende av natriumtillförsel, plasmanivå av natrium, njurfunktion och av binjurebarksaktivitet.
Ackrediterad analys: Ja (S-Natrium)