Medicinsk bakgrund
Urinsyra är slutprodukten i kroppens purinomsättning. Purinerna utgörs huvudsakligen av adenin och guanin som förekommer i nukleinsyrorna DNA och RNA. Nukleinsyror i kosten bryts i mag-tarmkanalen ned till puriner som delvis absorberas. Deras omsättning sker på samma sätt som för de purinbaser som bildats i kroppen. Ökad produktion eller sänkt elimination av Urat leder till ökade halter i serum och ledvätska. Då kan urinsyrakristaller falla ut i ledvätska. När granulocyterna fagocyterar kristallerna frigörs proteaser och cytokiner, vilket leder till en kraftig inflammation och ger den kliniska bilden av gikt. Till största delen utsöndras urat via njurarna. Urat filtreras fritt genom glomeruli, reabsorberas praktiskt taget helt i proximala tubuli, varefter en aktiv sekretion sker i distala tubuli. Vid ökad utsöndring faller urat ut i tubuli med konkrementbildning och risk för sekundär njurskada som följd. Vid gikt kan uratpoolen i kroppen vara trettio gånger större än normalt.
Bestämning av uratkoncentrationen i blodet har värde vid misstanke på primär eller sekundär gikt, preeklampsi och vid differentialdiagnostik av hyponatremi.
Remiss
Cambio COSMIC / REMISS KEMI
Provtagningsanvisningar
Serumrör med gel.
Analysprincip
Urat bestäms med en ändpunktsmetod där urinsyra oxideras av urikas varvid allantoin och väteperoxid bildas.Trinderreaktion används för att mäta H2O2. Bildad H2O2 reagera med N,N-bis(4-sulfobutyl)-3,5-dimetylanilin, dinatrriumsalt (MADB) samt 4-aminofenazon vid förekomst av peroxidas för att bilda en kromofor,vilken läses bikromatiskt vid 660/800 nm. Mängden färgämne som bildas är proportionell mot koncentrationen av urinsyra i provet.
urikas
Urinsyra + O2 + 2H2O → Allantoin+CO2 + H2O2
peroxidas
2H2O2 + 4-aminofenazon + MADB → Blått färgämne + OH- + 3H2O
Referensintervall
| Kvinnor 18 – 50år: |
155 – 350 |
µmol/L |
| Kvinnor >50år: |
155 – 400 |
µmol/L |
| Män: |
230 - 480 |
µmol/L |
Svarsrutiner
Analysen ingår i akutsortimentet.
Analysen utförs i regel rutinmässigt alla dagar.
Bedömning
Förhöjda värden ses vid primär gikt, njurinsufficiens, hyperkalcemi, ofta vid hypertoni, myxödem, diuretikabehandling med preparat av tiazidtyp och vid ökad benmärgsaktivitet. Även preeklampsi ger förhöjda värden.
Sänkta värden förekommer vid svåra leverskador och vid ulcerös colit. Mycket låga värden förekommer vid bl.a xanturi, då även utsöndringen i urinen minskar kraftigt.
Ackrediterad analys: Ja