Medicinsk bakgrund
Analyskombinationen ingår i S-Proteinanalyser för bedömning av såväl förhöjd som sänkt koncentration av immunglobulin. Immunglobulinerna (Ig) är proteiner som finns i intercellulära vätskor, i sekret och på cellmembran hos B-lymfocyter. Immunglobulinerna utgör våra antikroppar. Deras funktion är att genom sin antikroppsaktivitet förhindra invasion av patogena organismer samt att skydda mot patogena organismers toxiska produkter.
Kroppen producerar 5 Ig-klasser: IgG, IgA, IgM, IgD och IgE. Grundstrukturen hos Ig-molekylerna är densamma i alla klasserna. Grundenheten är uppbyggd av två tunga och två lätta polypeptidkedjor vilka hålls samman genom kovalenta disulfidbryggor till en fyrkedjestruktur. Denna kedjestruktur består av två funktionellt skilda delar. Den ena (konstanta) delen varierar föga mellan de olika Ig-klasserna. Den andra (variabla) delen är antikroppens antigenbindande del. IgA och IgM är dimer respektive pentamer av grundstrukturen. Vid antigenstimulering av lymfocyter bildas i första skedet IgM. Efter någon vecka övergår cellerna till att syntetisera IgG-antikroppar av samma specificitet.
IgG
IgG förekommer i form av fyra olika IgG-subklasser. IgG har en halveringstid på 23 dygn frånsett IgG 3, vars halveringstid endast är 7 dygn. IgG utgör vårt huvudsakliga immunglobulin. En polyklonal IgG-ökning innebär en proliferation av många cellkloner med åtföljande syntesökning av åtskilliga IgG-populationer. Vid en oligoklonal ökning är det enbart ett fåtal cellkloner som prolifererar. Oligoklonal produktion av immunglobuliner är vanligt vid akuta infektioner. En monoklonal ökning innebär en ökning av endast en cellklon, vilket leder till uppträdandet av en s.k. M-komponent. Sänkt IgG-koncentration kan vara såväl förvärvad som medfödd. Detta innebär ofta nedsatt försvar mot infektioner.
IgA
Polyklonal IgA-stegring förekommer vid slemhinne infektioner. Patienter med IgA-brist har ofta ökad benägenhet för luftvägsinfektioner. Vid total IgA-brist (<50 µg/L), som förekommer hos 0,3 % av vår befolkning, är risken stor för blodtransfusionsreaktioner p g a en ökad benägenhet för antikroppsbildning hos mottagare gentemot tillfört IgA. Vid IgA-brist föreligger även stor risk för överkänslighetsreaktioner vid passiv immunisering med olika immun-globulinpreparationer. IgA-resultat som ligger under detektionsgränsen för instrumentet bör utredas för bedömning om total IgA-brist föreligger.
IgM
Immunglobulin M, IgM, är det av kroppens immunglobuliner som bildas snabbast efter antigen stimulering. De celler som först syntetiserar IgM-antikroppar, övergår ofta efter någon vecka till att syntetisera IgG-antikroppar av samma specificitet. IgM-molekylen har 10 antigenbindande sites vilket gör att denna molekyl har stor förmåga att precipitera och aggregerat antigen.
Remiss
Analysen ingår i S-Proteinanalyser.
Cambio COSMIC / REMISS KEMI, med ifylld frågeställning.
Då S-Ig A beställs som enskild analys behövs ingen frågeställning.
Provtagningsanvisningar
Serumrör med gel.
Analysprincip
Polyklonala antikroppar från kanin bildar komplex med respektive immunglobulin i patient-provet. Detta leder till en ökad spridning av infallande ljus. Ljusspridningen mäts genom s.k. rate nefelometri och är proportionell mot immunglobulin koncentrationen. Genom ytterligare tillsats av antikroppar fås kontroll av att antigent överskott inte föreligger.
Referensintervall
|
Analys |
Referensintervall |
Enhet |
|
S-Ig G |
0 – 3 veckor:
3 – 6 veckor:
6 v – 3 mån:
3 – 6 mån:
6 – 9 mån:
9 mån – 1 år:
1 – 2 år:
2 – 3 år:
3 – 4 år:
4 – 20 år:
>20 år: |
9,0 – 18,0
6,0 – 13,0
4,0 – 10,0
2,5 – 9,0
2,0 – 9,0
3,0 – 10,0
3,5 – 10,5
5,0 – 12,0
6,0 – 14,0
6,1 – 14,5
6,7 – 14,5 |
g/L |
|
S-Ig A |
0 – 3 veckor:
3 – 6 veckor:
6 v – 3 mån:
3 – 6 mån:
6 – 9 mån:
9 mån – 1 år:
1 – 2 år:
2 – 3 år:
3 – 4 år:
4 – 5 år:
5 – 10 år:
10 – 20 år:
>20 år: |
<0,05
0,01 – 0,15
0,01 – 0,20
0,02 – 0,25
0,03 – 0,35
0,05 – 0,40
0,07 – 0,55
0,40 – 1,30
0,50 – 1,80
0,50 – 2,30
0,50 – 2,70
0,70 – 3,65
0,88 – 4,50 |
g/L |
|
S-Ig M |
0 – 3 veckor:
3 – 6 veckor:
6 v – 6 mån:
6 – 9 mån:
9 mån – 1 år:
1 – 2 år:
2 – 3 år:
3 – 10 år:
>10 år: |
0,01 – 0,15
0,15 – 0,90
0,15 – 1,00
0,20 – 1,00
0,25 – 1,10
0,27 – 1,20
0,27 – 1,40
0,27 – 1,50
0,27 – 2,10 |
g/L |
Svarsrutiner
Analyserna ingår ej i akutsortimentet.
Analyserna utförs i regel rutinmässigt alla vardagar.
Bedömning
IgG
Kraftig polyklonal IgG-ökning ses ofta vid SLE, kronisk aggressiv hepatit och ibland vid benmärgsmetastaser samt vid abscesser. Oligoklonal IgG-ökning ses i samband med nyligen genomgången immunisering, exempelvis till följd av infektion. Detta kan också ses vid malignitet. Monoklonal IgG-stegring ses vid myelom. Måttlig IgG-sänkning ses vid ökad endogen kortisoltillförsel, vid lymfoproliferativa sjukdomar och malign plasmacells-proliferation. Även medfödda defekter i immunsystemet omfattande en eller flera IgG-subklasser förekommer.
Kombinerade ökningar av IgG och IgA och även IgM är vanliga vid subakuta-kroniska infektioner, vid levercirros och vid reumatoid artrit.
IgA
Selektiv IgA-stegring över 4 g/L ses vid lung- och tarminfektioner, vid regional enterit samt vid portahypertension och ibland vid reumatoid artrit. IgA-stegring av måttlig grad föreligger också vid neoplasier och etylism. En monoklonal ökning av IgA en s.k. IgA-M-komponent kännetecknas av ett ofta något diffust avgränsat starkare färgat band på elektroforesen i β2-γ-regionen och beror på en ökning av endast en cellklon. Sänkt IgA ses vid ökad benägenhet för luftvägsinfektion. Medfödd kraftigt sänkt koncentration av IgA medför risk för transfusionskomplikation till följd av immunisering pga tillförsel av IgA-haltig plasma.
IgM
Selektiv IgM-ökning över 3-4 g/L är vanlig vid tropiska sjukdomar som malaria, trypanosomiasis och filariasis, vid primär biliär cirrhos och vid mykoplasmainfektioner. Selektiva IgM-stegringar av mindre uttalat slag förekommer vid många virussjukdomar, t ex hepatit A, mononukleos och cytomegalvirus-infektioner. För åldern höga IgM-halter ses vid intrauterina, kongenitala och neonatala infektioner såsom rubella, toxoplasmos samt lues och bakteriella infektioner.
Sänkt syntes av IgM kan ses vid myelom av typ IgA och IgG liksom vid Light chain disease. Vid Waldenströms makroglobulinemi föreligger en M-komponent av typ IgM, ofta med en koncentration som överstiger 20 g/L. Koncentrationen av M-komponenten avspeglar storleken av den producerande cellklonen.
Ackrediterad analys: Ja