Det är viktigt att följa resistensutvecklingen både globalt (för att snabbt upptäcka nya resistensmekanismer), nationellt och lokalt. Uppfattningar om hur vanligt förekommande resistens är ligger till grund för val av empirisk terapi. I situationer där resistens plötsligt ökar (epidemier av sulfaresistenta Neisseria meningitidis, erytromycinresistenta Streptococcus pyogenes, penicillinresistenta Streptococcus pneumoniae, cefalosporinresistenta Klebsiella pneumoniae på en intensivvårdsavdelning) är det särskilt viktigt att upptäcka detta snabbt, a) därför att empirisk terapi plötsligt kan upphöra att vara verksam och b) därför att det medel som resistensen riktas mot snabbt behöver dras bort från den terapeutiska arsenalen (tillsammans med närbesläktade medel) för att undvika att selektion av den resistenta klonen förvärrar problemet ytterligare.
För att resistensbevakningen ska vara effektiv måste den ske kontinuerligt. Förändringar kan uppträda snabbt. Och även inom ganska begränsade områden (sjukhus, län) kan det föreligga stora skillnader från tid till annan - se graferna där data analyserats med täta intervall för S.pneumoniae, S.pyogenes och H.influenzae.
Nästföljande tre histogram visar utvecklingen av andelen betalaktamasbildande, kromosomalt penicillinresistenta och trimsulfaresistenta Haemophilus influenzae 1985 - i Kronobergs län. Data har sammanställts kvartalsvis eller årsvis.