MIC-värdet
Basen för det resistensbestämningssystem som används världen över är det sk MIC-värdet (MIC=Minimum Inhibitory Concentration). MIC-värdet är alltid definierat till bakterie och antibiotikum. Under standardiserade förhållanden avseende inkubationstid och temperatur, mediets sammansättning, pH och joninnehåll mm utsättes aktuell bakterie för fallande (tvåstegsspädningar) koncentrationer av det antimikrobiella medel som bestämningen avser. I frånvaro av antibiotikum respektive vid låga koncentrationer fortgår celldelning vilket syns som en grumling av mediet efter 18 - 20 timmar. Den lägsta koncentration av medlet som synligt förmår hämma bakteriens tillväxt anges som MIC-värde (mg/l). Om systemet "manipuleras" (pH ändras, inkubationstiden förlängs, byte av medium etc) erhålles andra MIC-värden. MIC-värdet är således ett relativt mått på bakteriens känslighet för ett antimikrobiellt medel. Om många MIC-bestämningar med identisk metodologi utföres förmår dock bestämningen tydligt skilja mellan bakterier som saknar och bakterier som har resistensmekanismer. Genom att kalibrera systemet nogrannt kan man för ett individuellt isolat uttala sig om huruvida det hör till den grupp som har en resistensmekanism eller till den nativa ("wildtype") populationen.
MBC-värdet
Med hjälp av ytterligare ett laborativt steg i spädningsmetoden för MIC-bestämning kan ännu en parameter för bakteriens känslighet för ett antibiotikum bestämmas - MBC-värdet (Minimum Bactericidal Concentration). När MIC-värdet avlästs hämtas material ur de rör där ingen synlig växt ses. Materialet inokuleras i antibiotikafritt medium och inkuberas 24 - 48 timmar. MBC-värdet anges som den koncentration som avdödad 99 % av det ursprungliga inokulatet. Beroende på om det aktuella medlet i huvudsak har en bakteriostatisk (hämmande) eller baktericid (avdödande) effekt kommer det att vara ett större eller mindre gap mellan MIC- och MBC-värdet (MIC < MBC eller MIC <<<MBC). Bakteriostatiska medel karakteriseras av att MBC-värdet motsvarar en koncentration som inte utan biverkningar kan uppnås hos patienten.